En sån där dag
Idag är det en sån där dag. En mittemellan-dag, en dag som känns som den bara har blivit inklämd mellan "riktiga" dagar, som ett slags utfyllnad. En transportsträcka mellan Viktiga Dagar som fylls med Meningsfulla Aktiviteter. En dag som denna är jag mer fundersam än annars, jag börjar ifrågasätta vardagens trivialiteter och om dessa verkligen är Livet. En sån här dag blir mer oorganiserad och splittrad än de dagar jag har något inplanerat, eller helst flera saker på schemat. Det känns skönt att ha tider att passa, föreläsningar och andra aktiviteter att se till att inte missa. Visst tycker jag om friheten av att vara så kallat ledig, men den där frihetskänslan har ofta en bitter smak. Den ger mig rastlöshet, rotlöshet, oro och ängslan. Jag får prestationsångest, jag känner att jag måste fylla även min lediga tid med nyttiga och bra saker. Ständigt denna känsla av det är allt eller inget som gäller. Känner jag från början att jag inte kommer få tillräckligt mycket gjort, eller tillräckligt bra, ja då kan jag lika gärna strunta i allt.
Som förra söndagen. Då kom jag tillbaka till Borås efter att ha tillbringat merparten av veckan hemma i Bohuslän. Jag hade inte ens börjat skriva på hemtentan som skulle lämnas in på måndagen. Jag hade läst mycket av litteraturen, men inte tillräckligt. Min självkänsla var då allt annat än bra, jag kände mig misslyckad, oduglig och allmänt patetisk. Gråten brände bakom ögonlocken och jag fick hejda mig från att börja stortjuta så fort någon pratade med mig. Det var nästan så att jag hade lust att slänga mig i närmaste dike och bara ge mig hän åt Den Stora Ångesten. Lyckligtvis gjorde jag inte det. Jag bet ihop och gjorde det aktiva valet att helt enkelt acceptera att det inte skulle bli någon tenta skriven, att det skulle bli omtenta denna gången. Det är ingen katastrof om jag inte lämnar in nu, jag får fler chanser. Jag vill inte pressa mig själv till bristningsgränsen, jag vill inte försöka skriva något som kommer bli dåligt och tvunget att skrivas om. Då kan man snacka om att slösa bort sin energi.
För tillfället fokuserar jag på nästa moment, vilket är en salstentamen som äger rum den 29 oktober. Jag försöker att tänka bort omtentan så länge, annars kokar min hjärna över och jag får absolut ingenting gjort. En sak i taget, för jag vill inte ha någon kortslutning i systemet. Okej att jag har en uppgift hängandes efter mig, men jag vill absolut inte ha fler. Därför känns det viktigt att klara av salstentan och jag är faktiskt inte lika orolig över den som jag var (är) över hemtentan. Nu gäller det att plocka fram självdisciplinen och börja plugga på allvar!
Som förra söndagen. Då kom jag tillbaka till Borås efter att ha tillbringat merparten av veckan hemma i Bohuslän. Jag hade inte ens börjat skriva på hemtentan som skulle lämnas in på måndagen. Jag hade läst mycket av litteraturen, men inte tillräckligt. Min självkänsla var då allt annat än bra, jag kände mig misslyckad, oduglig och allmänt patetisk. Gråten brände bakom ögonlocken och jag fick hejda mig från att börja stortjuta så fort någon pratade med mig. Det var nästan så att jag hade lust att slänga mig i närmaste dike och bara ge mig hän åt Den Stora Ångesten. Lyckligtvis gjorde jag inte det. Jag bet ihop och gjorde det aktiva valet att helt enkelt acceptera att det inte skulle bli någon tenta skriven, att det skulle bli omtenta denna gången. Det är ingen katastrof om jag inte lämnar in nu, jag får fler chanser. Jag vill inte pressa mig själv till bristningsgränsen, jag vill inte försöka skriva något som kommer bli dåligt och tvunget att skrivas om. Då kan man snacka om att slösa bort sin energi.
För tillfället fokuserar jag på nästa moment, vilket är en salstentamen som äger rum den 29 oktober. Jag försöker att tänka bort omtentan så länge, annars kokar min hjärna över och jag får absolut ingenting gjort. En sak i taget, för jag vill inte ha någon kortslutning i systemet. Okej att jag har en uppgift hängandes efter mig, men jag vill absolut inte ha fler. Därför känns det viktigt att klara av salstentan och jag är faktiskt inte lika orolig över den som jag var (är) över hemtentan. Nu gäller det att plocka fram självdisciplinen och börja plugga på allvar!
Kommentarer
Trackback
