Grått
Jag vill ha det gråa, jag vill ha mellantinget, det som finns mellan förnuft och känslor. Varför ska det vara så svårt att uppnå någon slags balans? Jag brukar alltid vara alldeles för mycket i förnuftet, det är enklast så. Att bara tänka och analysera och lägga känslorna åt sidan. Känslor är jobbiga saker, de ställer till med så mycket bekymmer. De är oberäkneliga och nyckfulla. Förnuftet vet man i alla fall var man har, oftast alltså...
Men ibland slår det över, då kastas jag bort till känslorna och förnuftet blir tillfälligt besegrat. Jag vill inte ha det så, jag vill inte att det alltid ska vara antingen eller, allt eller inget. Jag vill ha gråzonen! Jag vill vara i mitten, i ingenmansland, eller kanske ska jag kalla det för offentliga rummet. Jag vet inte. Men nu börjar det bli för mycket känslor här och jag är rädd att de ska ta över. Det bästa är nog att bli eremit, leva helt ensam. Fast det fungerar nog inte så bra om tanken är att man ska plugga tre år på högskola.
Att leva helt i känslorna är fruktansvärt jobbigt, det funkar inte. Men att leva enbart i förnuftet är också jobbigt. Jag vill ha hälften av varje!
Men ibland slår det över, då kastas jag bort till känslorna och förnuftet blir tillfälligt besegrat. Jag vill inte ha det så, jag vill inte att det alltid ska vara antingen eller, allt eller inget. Jag vill ha gråzonen! Jag vill vara i mitten, i ingenmansland, eller kanske ska jag kalla det för offentliga rummet. Jag vet inte. Men nu börjar det bli för mycket känslor här och jag är rädd att de ska ta över. Det bästa är nog att bli eremit, leva helt ensam. Fast det fungerar nog inte så bra om tanken är att man ska plugga tre år på högskola.
Att leva helt i känslorna är fruktansvärt jobbigt, det funkar inte. Men att leva enbart i förnuftet är också jobbigt. Jag vill ha hälften av varje!
Kommentarer
Trackback
