ADHD-studenten

Jag tänkte att jag kanske borde skriva någonting här i bloggen.

Ska jag ha kvar den här bloggen? Kan jag fortsätta att ha en blogg som heter ADHDstudenten fast jag inte längre är student?

Jag kom fram till detta svar; ja, bloggen ska få fortsätta att existera. Så mycket energi och tårar jag lagt ner i den så vill jag att den ska finnas kvar. Den innehåller både glädje och sorg.
Den ska också få ha kvar samma namn. Även om jag inte är student i den mening att jag håller på med en vuxenutbildning så kommer jag trots allt alltid att vara en student. Alla är vi studenter, vi studerar livet självt. Livets mening och vad vi ska fylla våra liv med. Den utbildningen upphör aldrig.

Snart ska lägenheten tömmas. Jag hade turen att bli av med den till första september, så det innebär att jag sparar över sex tusen spänn på de två månadshyrorna jag därmed slipper betala. Najs.
Nu kollar jag runt efter ny lägenhet. Det är inte helt lätt, särskilt inte med tanke på att jag inte vet hur jag ska fixa kontrakt samt finansiera det hela. Jag har ju inget fast jobb. Inget jobb över huvud taget nu längre. I går gjorde jag min sista dag på Stadsbiblioteket. It feels so sad.
Men jag hyser förhoppningar om arbete på biblioteket i Munkedal. På måndag ska jag prata med chefen där. Får jag jobb där så ska jag inrikta lägenhetsletandet till Munkedal och Dingle i första hand. Det vore liksom smartast. Och antagligen också lättare och billigare där.

Men jag fortsätter att leta. Leta efter meningsfullhet i tillvaron. Jag söker ständigt den där eftertraktansvärda acceptansen för att stilla mig själv och känna att det är okej. Återigen är jag nerslängd i den skummande malströmmen av förändring. Jag inser att ingenting är statiskt och nu börjar jag tro att jag kommer att kunna fatta att ingenting kommer att vara statiskt, någonsin. Jag kommer att befinna mig i ständig förändring. Det enda som ändrar sig är hastigheten och takten. Mental och andlig förändring. Livet är inte stillastående och det är det ej heller meningen att det ska vara. Nu stirrar jag livet och dess förutsättningar rätt i vitögat och skalar av mig det sista motståndet. Jag gör mig följsam och redo för att kasta mig in i vad än framtiden har i beredskap.