ADHD-studenten

Just nu mår jag BRA! Jag har vunnit ännu en seger, jag har gått vinnande ur ytterligare en kamp med mig själv, mot mig själv, och kanske främst mot mina egna hindrande tankar och föreställningar. Man kanske till och med kan säga att jag har vunnit mot min ADHD, en gång till. Trots att jag vet att en massa nya utmaningar och fighter ligger och lurar kring knuten, så försöker jag verkligen att tillåta mig själv att känna mig glad, att vara stolt och nöjd en liten stund.

Skälet? Jag har blivit godkänd på ännu en tenta! Jag håller min otroliga stil och lyckas med ännu en uppgift. Fortfarande har jag inte blivit underkänd på en enda tenta eller inlämning. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle nå dessa framgångar redan under första terminen. Det enda som fattas för att jag ska ha lyckats slå en total strike är en informationssökningsuppgift som jag snart måste göra. Klarar jag den på första försöket så ska jag belöna mig på ett riktigt härligt sätt.

Men trodde jag aldrig att jag skulle kunna prestera såhär bra? Jo, det gjorde jag nog. Innerst inne, någonstans. Om jag inte hade någon tro så hade jag förmodligen aldrig lyckats på detta viset. Jag är stark, jag måste bara tvinga mig själv att se och tro det. Varje dag är en ny kamp, varje uppgift är en stor utmaning. När andra ger 100% så måste jag ge 110%. Inte så att jag direkt har svårt för mig, tvärtom. Nej, på grund av att det krävs så mycket mer av vilja, ork, uthållighet, motivation, engagemang och fokus. Jag tar ingenting för givet utan inser att jag själv måste välja att gå in för att göra vettiga saker av mitt liv.