ADHD-studenten

I dag var det äntligen dags för mitt första besök på den neuropsykiatriska behandlingsenheten på SÄS. Jag fick ett oerhört positivt första intryck och kände mig väldigt varmt välkomnad av sjuksköterskan och socionomen på mottagningen. Det känns självklart hoppingivande och betryggande, särskilt efter att inte ha haft någon kontakt på psyk sedan i december. Redan om en vecka ska jag tillbaka för ett besök hos socionomen/kuratorn. Det känns som en lättnad! Jag har hur mycket som helst att prata om, jag skulle kunna sitta och orera i timtal känns det som.
Det finns ett enormt "lager" av tankar, funderingar, frågor och saker att lufta och få diskutera. Nu känner jag mer än någonsin att där finns problem och hinder i mitt fungerande och i min vardag som jag är i stort behov av att få hjälp och stöd med.

Jo, en helt annan sak. Jag känner att min blogg är sjukt tråkig då jag nästan aldrig lägger in bilder. Det blir bara en massa text. Men jag har ingen kamera, bara min futtiga så kallade kamera i mobilen. Det är inte kul. Och vad ska jag fota egentligen? Det enda jag brukar ta kort på är djuren, men jag är ju så sällan hemma och ahr möjlighet att göra det. Så, ja. Det är som det är. Men jag lägger in en gammal bild så länge! :)