Paus i plugget
Nu har jag tagit mig en välförtjänt liten paus i allt plugg och läsande. Jag håller ju på att läsa till salstentan i bibliotekshistoria på fredag. För tillfället är jag mitt uppe i en svensk liten bok om folkbibliotek. Tack och lov för kurslitteratur på svenska, efter att det den senaste tiden mestadels har varit engelska som gällt. Visserligen har vi en bok på engelska i detta moment också, men det är så otroligt skönt att få "vila" hjärnan lite genom att läsa på svenska. En annan bok, som jag förmodligen och förhoppningsvis får på posten i morgon, är en salig blandning av författare och språk. Den är på både svenska, norska och danska. Danska är lite småkrångligt, men norska har jag däremot inga som helst problem med. Är man uppväxt i norra Bohuslän och har haft sådana jobb som jag, då är man väldigt bekant med norska språket. Jag kan nästan säga mig behärska språket.
Paus ja. Ofta är jag inte speciellt bra på att pausa när jag är mitt uppe i saker och göromål. Allt som oftast har jag ju svårt att komma igång med sysslor och pluggande, det kan kännas hemskt trögt och jag hittar inte en jämn rytm där jag kan hålla stadigt fokus och koncentration. Men när jag väl har fått upp farten så har jag lätt att glömma tid och rum, och jag kan ofta upptäcka att jag suttit jättelänge i sträck. Det blir väl kanske lite som så också, att jag inte gärna vill avbryta när jag har ångan uppe efter att ha haft en trög startsträcka. Men jag glömmer ofta att pausa i skolarbetet! Trots det så vet jag att jag mår bra av att ta många och kortare pauser, det gör att jag inte lika fort blir trött eller uttråkad. Det är en lite knepig avvägning det där.
Min hjärna är jobbigt oförutsägbar, jag kan nästan aldrig i förväg veta hur jag kommer att vara och reagera. Detta gör att jag har svårt att planera mina studier och andra aktiviteter som jag vill, trots att jag många gånger vill göra upp något slags schema. Också på den fronten är jag hemskt paradoxal, jag både avskyr och gillar rutiner och fasta scheman! Nåja, bestämda tider för föreläsningar, lektioner, läkartider etc, har jag inga problem med. Det känns som en trygghet och är en behaglig typ av förutsägbarhet i vardagen. Skolschema till exempel, det har ju inte jag bestämt och det kan inte jag ändra på heller, så då är det lugnt. Där har jag inget val och måste acceptera de tider som är. När det däremot kommer till hur jag själv ska lägga upp mina rutiner, bestämma själv när jag måste göra saker för att exempelvis hemtentor ska bli färdiga, ja då är det plötsligt mycket besvärligare. Jag har svårt att finna mig i mina egna bestämda tider, och känner mig på något sätt nästan tvingad att vara upprorisk mot mig själv. Som tvångstankar, nästintill. Nu har jag pausat tillräckligt, nästa avbrott blir om ungefär en timma, då jag tänkt promenera en sväng till affären.
Paus ja. Ofta är jag inte speciellt bra på att pausa när jag är mitt uppe i saker och göromål. Allt som oftast har jag ju svårt att komma igång med sysslor och pluggande, det kan kännas hemskt trögt och jag hittar inte en jämn rytm där jag kan hålla stadigt fokus och koncentration. Men när jag väl har fått upp farten så har jag lätt att glömma tid och rum, och jag kan ofta upptäcka att jag suttit jättelänge i sträck. Det blir väl kanske lite som så också, att jag inte gärna vill avbryta när jag har ångan uppe efter att ha haft en trög startsträcka. Men jag glömmer ofta att pausa i skolarbetet! Trots det så vet jag att jag mår bra av att ta många och kortare pauser, det gör att jag inte lika fort blir trött eller uttråkad. Det är en lite knepig avvägning det där.
Min hjärna är jobbigt oförutsägbar, jag kan nästan aldrig i förväg veta hur jag kommer att vara och reagera. Detta gör att jag har svårt att planera mina studier och andra aktiviteter som jag vill, trots att jag många gånger vill göra upp något slags schema. Också på den fronten är jag hemskt paradoxal, jag både avskyr och gillar rutiner och fasta scheman! Nåja, bestämda tider för föreläsningar, lektioner, läkartider etc, har jag inga problem med. Det känns som en trygghet och är en behaglig typ av förutsägbarhet i vardagen. Skolschema till exempel, det har ju inte jag bestämt och det kan inte jag ändra på heller, så då är det lugnt. Där har jag inget val och måste acceptera de tider som är. När det däremot kommer till hur jag själv ska lägga upp mina rutiner, bestämma själv när jag måste göra saker för att exempelvis hemtentor ska bli färdiga, ja då är det plötsligt mycket besvärligare. Jag har svårt att finna mig i mina egna bestämda tider, och känner mig på något sätt nästan tvingad att vara upprorisk mot mig själv. Som tvångstankar, nästintill. Nu har jag pausat tillräckligt, nästa avbrott blir om ungefär en timma, då jag tänkt promenera en sväng till affären.
Kommentarer
Trackback
