ADHD och fysisk känslighet
Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla detta ADHD-symtom, annat än fysisk/kroppslig överkänslighet eller sensitivitet. Hur som helst, detta är något som är lite mindre känt när det kommer till symtom eller besvär som en hel del människor med ADHD upplever. Jag tror att det mest är kopplat till barn, som med så mycket annat gällande ADHD... suck.
Vissa med ADHD har dessa besvär, andra inte. Jag kan säga att jag själv har det, mer eller mindre. Jag tror att det kan visa sig i lite olika former och olika "svårighetsgrad". Det jag talar om är en speciell känslighet vad gäller klädesplagg och annat som kommer i kontakt med kroppen, alltså rent fysiskt. Man kan vara extremt överkänslig och kräsen vad gäller kläder, man kan inte ha vissa material, man blir störd av hårt åtsittande plagg eller av kliande lappar i kläderna.
Själv så var jag fruktansvärt besvärlig med detta som barn, numera är det inte lika uttalat, men det har även ändrat form lite grann. Fram till jag började mellanstadiet så vägrade jag att ha jeans på mig, jag accepterade i princip bara tights, strumpbyxor och ridbyxor. Jag tyckte att jeans var hårda, obekväma och att de skavde överallt. Så jag tålde helt enkelt inte det materialet. Under ungefär samma period var jag besatt av de så kallade USA-sockarna, tjocka och höga strumpor som man liksom "korvade" ner, lite som strumpor och benvärmare i ett. Jag hade en period när jag i princip bara klädde mig i tights och dessa strumpor, jag vägrade att ha på mig annat. Även trosor var jag väldigt petig med, jag accepterade nästan uteslutande stora boxertrosor med bred linning. Andra modeller ville jag inte ha, jag kände mig aldrig helt bekväm i dem. Jag hade helt enkelt mina idéer, och mina föräldrar fick snällt finna sig i dessa. Jag tror till och med att jag vägrade gå till skolan om jag inte fick ha mina utvalda, bekväma kläder.
Nu för tiden är jag fortfarande känslig vad gäller kläder och annat som kommer i kontakt med kroppen. Inte direkt så att jag blankt vägrar att bära vissa klädtyper eller material, det är snarare så att jag aldrig får någon ro eller blir helt bekväm när jag har på mig något som inte känns helt bra. Jag har svårt för stickade, stickiga tröjor. Jag klipper ofta bort lapparna som sitter i trosor och BH. Jag är oerhört kräsen vad gäller BH:s. Jag har fortfarande lite problem med jeans och är extremt petig med hur jag vill att de ska kännas. Jag är dessutom mycket omsorgsfull vid påklädning och noga med hur kläderna känns när de sitter på, därför kan jag ta evigheter på mig när jag ska klä på mig, och jag håller ofta på och drar och sträcker i kläderna så att de ska sitta så behagligt som möjligt. Jag kan bli i det närmaste galen och helt fixerad om något inte känns bra, trosorna har korvat sig under byxorna, om strumporna inte är helt sträckta, om någon söm i ett linne skaver, till och med om det känns som om skorna är knutna olika hårt.
Nu när jag har vinterstövlar som jag alltid har byxorna nedstoppade i är jag nojigare än någonsin. Det kan ta mig flera minuter att få på stövlarna så att det känns okej. Byxorna ska stoppas ner EXAKT som jag vill och alltid brukar ha, annars kan jag bli helt frustrerad och nästan överväga att strunta i att gå ut, bara för att det aldrig blir "rätt". Vantar är jag också himla petig med, likaså strumpor. Jag måste dessutom alltid koll vilken strumpa som hör till vilken fot så att säga, annars känns det himla avigt och störande.
Jag vet inte riktigt vad de här besvären beror på egentligen, är det någon som har intressant och bra information om detta så får nu hemskt gärna höra av er! Jag ska själv fortsätta med min lilla efterforskning, så det är mycket möjligt att jag återkommer med detta ämne längre fram.
Vissa med ADHD har dessa besvär, andra inte. Jag kan säga att jag själv har det, mer eller mindre. Jag tror att det kan visa sig i lite olika former och olika "svårighetsgrad". Det jag talar om är en speciell känslighet vad gäller klädesplagg och annat som kommer i kontakt med kroppen, alltså rent fysiskt. Man kan vara extremt överkänslig och kräsen vad gäller kläder, man kan inte ha vissa material, man blir störd av hårt åtsittande plagg eller av kliande lappar i kläderna.
Själv så var jag fruktansvärt besvärlig med detta som barn, numera är det inte lika uttalat, men det har även ändrat form lite grann. Fram till jag började mellanstadiet så vägrade jag att ha jeans på mig, jag accepterade i princip bara tights, strumpbyxor och ridbyxor. Jag tyckte att jeans var hårda, obekväma och att de skavde överallt. Så jag tålde helt enkelt inte det materialet. Under ungefär samma period var jag besatt av de så kallade USA-sockarna, tjocka och höga strumpor som man liksom "korvade" ner, lite som strumpor och benvärmare i ett. Jag hade en period när jag i princip bara klädde mig i tights och dessa strumpor, jag vägrade att ha på mig annat. Även trosor var jag väldigt petig med, jag accepterade nästan uteslutande stora boxertrosor med bred linning. Andra modeller ville jag inte ha, jag kände mig aldrig helt bekväm i dem. Jag hade helt enkelt mina idéer, och mina föräldrar fick snällt finna sig i dessa. Jag tror till och med att jag vägrade gå till skolan om jag inte fick ha mina utvalda, bekväma kläder.
Nu för tiden är jag fortfarande känslig vad gäller kläder och annat som kommer i kontakt med kroppen. Inte direkt så att jag blankt vägrar att bära vissa klädtyper eller material, det är snarare så att jag aldrig får någon ro eller blir helt bekväm när jag har på mig något som inte känns helt bra. Jag har svårt för stickade, stickiga tröjor. Jag klipper ofta bort lapparna som sitter i trosor och BH. Jag är oerhört kräsen vad gäller BH:s. Jag har fortfarande lite problem med jeans och är extremt petig med hur jag vill att de ska kännas. Jag är dessutom mycket omsorgsfull vid påklädning och noga med hur kläderna känns när de sitter på, därför kan jag ta evigheter på mig när jag ska klä på mig, och jag håller ofta på och drar och sträcker i kläderna så att de ska sitta så behagligt som möjligt. Jag kan bli i det närmaste galen och helt fixerad om något inte känns bra, trosorna har korvat sig under byxorna, om strumporna inte är helt sträckta, om någon söm i ett linne skaver, till och med om det känns som om skorna är knutna olika hårt.
Nu när jag har vinterstövlar som jag alltid har byxorna nedstoppade i är jag nojigare än någonsin. Det kan ta mig flera minuter att få på stövlarna så att det känns okej. Byxorna ska stoppas ner EXAKT som jag vill och alltid brukar ha, annars kan jag bli helt frustrerad och nästan överväga att strunta i att gå ut, bara för att det aldrig blir "rätt". Vantar är jag också himla petig med, likaså strumpor. Jag måste dessutom alltid koll vilken strumpa som hör till vilken fot så att säga, annars känns det himla avigt och störande.
Jag vet inte riktigt vad de här besvären beror på egentligen, är det någon som har intressant och bra information om detta så får nu hemskt gärna höra av er! Jag ska själv fortsätta med min lilla efterforskning, så det är mycket möjligt att jag återkommer med detta ämne längre fram.
Kommentarer
Trackback
