Slöheten
Jaha, ingen ridning blev det i dag heller. Blir faktiskt lite trött på mig själv och min egen lathet. Men efter att jag släppt ut hästarna imorse var jag jättepeppad och glad för att det var så fint väder och underlaget verkade bättre och mindre halt, alltså rätt så idealiskt för en ridtur. Sedan när jag var hemma, käkade frukost och allt sådant där, så började det REGNA! Oh the horror. Jag som hade planerat in en liten ridtur på Wille, aka Mr Wilson, jag har inte ridit honom sedan i augusti om jag minns rätt. Åh, då ville jag bara sparka och slå på den där som bestämmer vädret. Om det hade funnits någon som kunde ställas till svars för skitvädret, vill säga.
Skit gånger tusen i kvadrat. Det var ungefär vad jag sa när jag tittade ut genom fönstret och fick syn på blidvädret. Fast kanske uttryckt i lite annorlunda termer.
Jag red alltså inte, eftersom regnet gjorde underlaget fullkomligt livsfarligt såphalt. Icke att jag riskerar min och mina hästars liv och lem då. Rida på fält, visst. Men inte om man måste ta sig över vägar med blankis för att komma dit.
Nedslagen som jag blev så parkerade jag ändan i soffan och slöade framför en av de nyinköpta filmerna för 19,90 styck. En ganska substanslös liten skräckis, dock med de ack så i horrorkretsar effektiva ingredienserna knarriga och knastriga ljud, samt en läskig källare. Gäsp. Men för det facila priset så har man väl råd att ta en chansning.
Dagen förflöt i slöhetens tecken. En tripp till civilisationen för att införskaffa förnödenheter samt skicka sålda prylar, sedan åter till soffnötandet. Ungefär. Förutom att ta hand om de tre hovdjuren, förstås.
Ett irritationsmoment är min näsa. Eller närmare bestämt min högra näsborre, som har beslutat sig för att göra livet surt för mig. Kanske även för att sakta men säkert dränera min kropp på blod. (Nej, jag har inte tittat för mycket på True Blood, tro mig.) Den blöder verkligen i tid och otid. Nu det senaste har jag haft forsande näsblod minst en gång om dagen. Angenämt, eh. Väl tillbaka i Borås ska jag omedelbums iväg och bränna den där förbannade näsan.
Nu bjuder jag på en bild på min tokiga tant. Taget på nyårsafton. Varsågoda!
Skit gånger tusen i kvadrat. Det var ungefär vad jag sa när jag tittade ut genom fönstret och fick syn på blidvädret. Fast kanske uttryckt i lite annorlunda termer.
Jag red alltså inte, eftersom regnet gjorde underlaget fullkomligt livsfarligt såphalt. Icke att jag riskerar min och mina hästars liv och lem då. Rida på fält, visst. Men inte om man måste ta sig över vägar med blankis för att komma dit.
Nedslagen som jag blev så parkerade jag ändan i soffan och slöade framför en av de nyinköpta filmerna för 19,90 styck. En ganska substanslös liten skräckis, dock med de ack så i horrorkretsar effektiva ingredienserna knarriga och knastriga ljud, samt en läskig källare. Gäsp. Men för det facila priset så har man väl råd att ta en chansning.
Dagen förflöt i slöhetens tecken. En tripp till civilisationen för att införskaffa förnödenheter samt skicka sålda prylar, sedan åter till soffnötandet. Ungefär. Förutom att ta hand om de tre hovdjuren, förstås.
Ett irritationsmoment är min näsa. Eller närmare bestämt min högra näsborre, som har beslutat sig för att göra livet surt för mig. Kanske även för att sakta men säkert dränera min kropp på blod. (Nej, jag har inte tittat för mycket på True Blood, tro mig.) Den blöder verkligen i tid och otid. Nu det senaste har jag haft forsande näsblod minst en gång om dagen. Angenämt, eh. Väl tillbaka i Borås ska jag omedelbums iväg och bränna den där förbannade näsan.
Nu bjuder jag på en bild på min tokiga tant. Taget på nyårsafton. Varsågoda!
Kommentarer
Trackback
