Smärta
Usch, vilken jobbig dag det blev i dag! Strax efter att jag vaknat så sträckte jag lite på mig, såsom man gör i sängen på morgonen. Vad händer då? Jo, jag hör och känner hur det smäller till i högra sidan av nacken. Pang! Det kändes som om någonting där inne gick sönder, som om något gick av. Precis så kändes det, och hördes. Det var naturligtvis väldigt obehagligt och jag märkte med en gång vilken kraftig smärta jag fick i nacken. Jag låg kvar en stund i sängen och var allmänt orolig och hade extremt ont. Efter ett tag försökte jag mig på att kliva upp och gå till toaletten. Det var skitjobbigt och jag kände hur jag blev svimfärdig av smärta och oro. När jag skulle gå tillbaka gick det inte så bra, jag försökte skynda mig tillbaka till sängen för att lägga mig ner eftersom jag kände mig så himla svimfärdig. Jag kom inte så långt som till sängen. Jag vaknade upp, nästintill orörlig, på golvet. Hade alltså svimmat av där, rätt upp och ner. Det gick superfort, allting. Väldigt läskigt. Dessutom hade jag lyckats slå i skallen när jag abrupt föll till golvet, medvetslös. Så jag fick en mindre angenäm, ömmande bula ovanför vänster ögonbryn.
Såklart blev jag ännu oroligare och mådde ännu sämre efter svimningen, och jag hade om möjligt ännu mer ont i nacken. Jag bestämde mig för att det nog kunde vara en bra idé att ringa till sjukvårdsrådgivningen för lite vägledning om huruvida jag kanske behövde uppsöka sjukvården. Jag blev inte direkt lugnad av att prata med sjuksköterskan där, hon rådde mig att ringa 112! Hjälp, tänkte jag, är det så illa?! Men ja, jag ringde och de skickade en ambulans. En ambulans liksom! Jag har ju bara fått ont i nacken och svimmat...
Hur som helst så blev jag körd till vårdcentralen i Tanumshede, det räckte tydligen. Där fick jag träffa en läkare som först ville skicka mig vidare till Uddevalla sjukhus för att röntga huvudet och nacken. Suck, varför kördes jag inte dit direkt då? Han klämde och kände och frågade, sedan togs blodprov och halsprov. Jag fick vänta ett tag. Sedan kom läkaren på att jag nog inte alls var i behov av att röntgas, utan att jag kunde åka hem istället. Så jag blev iproppad värktabletter och fick gå till Apoteket och hämta ut en gigantisk förpackning med Alvedon, någon muskelavslappnande medicin samt en antiinflammatorisk gel. Skönt att jag har kommit upp i frikort på Apoteket, annars hade jag väl blivit i det närmaste ruinerad...
Nåja. Nu är jag i alla fall hemma. Jag knallar runt som en stelopererad zombie med huvudet på sned. Jag kan inte vrida huvudet åt höger, och knappt åt något annat håll heller. Min hals är hårt invirad i en tjock halsduk och jag känner mig som en riktig drug addict. Tabletter och åter tabletter. Men jag var, trots läkarens pekpinnar, i stallet förut ikväll. Gjorde dock inte så mycket, så det gick väl okej. Vet inte om tabletterna hjälper så mycket, jag har fortfarande stadig värk i både nacke och huvud. Det var verkligen en sjuhelvetes nackspärr! Underbart. Lär knappast bli någon mer ridning för mig denna gången jag är hemma. Hoppas att min nacke har repat sig någorlunda till på söndag när det blir återfärd till Borås.
Såklart blev jag ännu oroligare och mådde ännu sämre efter svimningen, och jag hade om möjligt ännu mer ont i nacken. Jag bestämde mig för att det nog kunde vara en bra idé att ringa till sjukvårdsrådgivningen för lite vägledning om huruvida jag kanske behövde uppsöka sjukvården. Jag blev inte direkt lugnad av att prata med sjuksköterskan där, hon rådde mig att ringa 112! Hjälp, tänkte jag, är det så illa?! Men ja, jag ringde och de skickade en ambulans. En ambulans liksom! Jag har ju bara fått ont i nacken och svimmat...
Hur som helst så blev jag körd till vårdcentralen i Tanumshede, det räckte tydligen. Där fick jag träffa en läkare som först ville skicka mig vidare till Uddevalla sjukhus för att röntga huvudet och nacken. Suck, varför kördes jag inte dit direkt då? Han klämde och kände och frågade, sedan togs blodprov och halsprov. Jag fick vänta ett tag. Sedan kom läkaren på att jag nog inte alls var i behov av att röntgas, utan att jag kunde åka hem istället. Så jag blev iproppad värktabletter och fick gå till Apoteket och hämta ut en gigantisk förpackning med Alvedon, någon muskelavslappnande medicin samt en antiinflammatorisk gel. Skönt att jag har kommit upp i frikort på Apoteket, annars hade jag väl blivit i det närmaste ruinerad...
Nåja. Nu är jag i alla fall hemma. Jag knallar runt som en stelopererad zombie med huvudet på sned. Jag kan inte vrida huvudet åt höger, och knappt åt något annat håll heller. Min hals är hårt invirad i en tjock halsduk och jag känner mig som en riktig drug addict. Tabletter och åter tabletter. Men jag var, trots läkarens pekpinnar, i stallet förut ikväll. Gjorde dock inte så mycket, så det gick väl okej. Vet inte om tabletterna hjälper så mycket, jag har fortfarande stadig värk i både nacke och huvud. Det var verkligen en sjuhelvetes nackspärr! Underbart. Lär knappast bli någon mer ridning för mig denna gången jag är hemma. Hoppas att min nacke har repat sig någorlunda till på söndag när det blir återfärd till Borås.
Kommentarer
Trackback
