Tjohej!

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om, jag känner mig hyfsat fantasilös just för tillfället. Så det blir väl bara till att berätta lite om vad jag har gjort under min alldeles fantastiskt spännande helg!

I fredags var jag och simmade, 60 längder blev det. Himla duktigt jobbat med tanke på att det var över en månad sedan jag sist simmade. Var gott mör i kroppen efteråt kan jag lova, jag är fortfarande stel lite här och där.

Gårdagen blev en blandning av plugg och social aktivitet. Hela kvällen tillbringades i studentkårens lokaler, vi hade ytterligare en invigning med Klubb Klemming, då inte alla var med och invigdes i höstas. Jag hade tänkt ta det väldigt piano och inte dricka något alkoholhaltigt, men som vi alla vet vid det här laget, jag har fruktansvärt svårt att hålla mig till planer... Så man kan ju gissa sig till hur kvällen utvecklade sig. Jag blev rätt duktigt full och väldigt, väldigt pratig och social. Oh happy days! Men det blev, tack och lov, en trevlig och välbalanserad fylla, ingen snedtändning alls. Jag fick nöjet att se två manliga icke-Borås-studenter hångla upp varandra, och då tyckte naturligtvis jag och en tjej i min klass att vi inte skulle vara sämre, så vi hånglade loss rejält. Jo jösses. Om jag var full så var det inget mot vad min kära klasskamrat var. Så det blev hångelkalas där en stund, alltid lika underhållande. Roligt var det som sagt, jag släpade mig hem omkring fyrasnåret. Lyckat, med andra ord.

Jag sov inte ens häpnadsväckande länge i dag, jag kravlade mig upp runt elva. Hade vaknat och varit allmänt seg några gånger, dock inte direkt bakis, men sedan när jag väl stigit upp var jag himla ordentlig och satte igång med skolarbetet. Nu är jag färdig med etikseminariet på internet, jag har gjort mina inlägg och lite mer därtill. Jag har kollat på handbolls-VM. Jag har inte gått längre än till soptunnan i dag, ovanligt för att vara jag. Inte ens en promenad. Jag har däremot inte gjort sektorsanalysen, jag har inte ens börjat. Men äh, den ska inte vara inne förrän senast klockan 23.59 i morgon. Jag har alltså en hel dag på mig! Hehe. Men jag är inte direkt bekymrad, jag har ju koll på vad jag ska skriva, det ska bara skrivas.

Det största arbetet för mig brukar alltid vara tänkandet, alltså det arbete som sker inuti min hjärna. Det är det mest tidskrävande. När jag sedan har gjort "hjärnjobbet" så sätter jag mig ner och skriver allting i ett enda sjok, kan sitta tre-fyra timmar och sträckskriva. Sedan är jag färdig, läser nätt och jämnt igenom vad jag skrivit. Ändringar och duttande hit och dit hatar jag, jag funkar inte på det sätter. Jag skriver allt som det ska vara från början och så är det bra sedan. Intressant hur olika vi människor fungerar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0