Åh åh åh...
Miserabla skitliv. Jag har bara en enda sak att säga om denna dagen, som tack och lov snart är till ända, meningslöshet utan dess like! Jag önskar att jag kunde utplånas från jordens yta, nu på direkten, tack.
Hate to say it, men det har varit jobbigt att vara ledig. Okej, gårdagen gick väl an, men denna förbannade söndag. Usch och fy fan. Och all existentiell ångest som liksom bara väller över mig som en annan jävla tsunami och gröper ett gigantiskt hål i mig. Den urholkar mig och kvar lämnas endast en sorglig spillra som knappt är värd att kallas människa. Nu är jag ihålig och trasig. Trasig har jag i och för sig varit länge, men jag är ännu mer söndrad nu.
I morgon ska jag till arbetet på bibblan igen. Skönt men samtidigt lite lätt ångestframkallande. Jag får alltid lite kräkkänsla kvällen innan en ny arbetsvecka drar igång. Vet inte vad det beror på, men kanske har det att göra med att jag tycker det är slitigt att ladda om efter att ha varit ledig ett par dagar. När man precis har kopplat av och vant sig vid ledigheten så ska man ställa om till jobb igen. Pust.
Förresten så tror jag att det blir no more Borås för mig. Jag är beredd på att säga upp lägenheten och strunta i studierna. Åtminstone för tillfället. Jag saknar motivationen och drivet som krävs för att det ska vara någon idé. Det här sorgliga skeppet har förlorat styrfart och har på något sätt redan gett upp hoppet. Visst känns det som ett misslyckande, men om jag skulle försöka fortsätta plugga nu så skulle jag bara skjuta upp misslyckandet. Och när jag väl kommer till slutpunkten så kommer jag att vara ännu trasigare och ha förlorat ännu mer av mig själv. Så jag hoppar av nu, jag ger mig. Det jag trodde mig veta och känna vara rätt visade sig vara något helt annat.
Hate to say it, men det har varit jobbigt att vara ledig. Okej, gårdagen gick väl an, men denna förbannade söndag. Usch och fy fan. Och all existentiell ångest som liksom bara väller över mig som en annan jävla tsunami och gröper ett gigantiskt hål i mig. Den urholkar mig och kvar lämnas endast en sorglig spillra som knappt är värd att kallas människa. Nu är jag ihålig och trasig. Trasig har jag i och för sig varit länge, men jag är ännu mer söndrad nu.
I morgon ska jag till arbetet på bibblan igen. Skönt men samtidigt lite lätt ångestframkallande. Jag får alltid lite kräkkänsla kvällen innan en ny arbetsvecka drar igång. Vet inte vad det beror på, men kanske har det att göra med att jag tycker det är slitigt att ladda om efter att ha varit ledig ett par dagar. När man precis har kopplat av och vant sig vid ledigheten så ska man ställa om till jobb igen. Pust.
Förresten så tror jag att det blir no more Borås för mig. Jag är beredd på att säga upp lägenheten och strunta i studierna. Åtminstone för tillfället. Jag saknar motivationen och drivet som krävs för att det ska vara någon idé. Det här sorgliga skeppet har förlorat styrfart och har på något sätt redan gett upp hoppet. Visst känns det som ett misslyckande, men om jag skulle försöka fortsätta plugga nu så skulle jag bara skjuta upp misslyckandet. Och när jag väl kommer till slutpunkten så kommer jag att vara ännu trasigare och ha förlorat ännu mer av mig själv. Så jag hoppar av nu, jag ger mig. Det jag trodde mig veta och känna vara rätt visade sig vara något helt annat.
Kommentarer
Trackback
