Full rulle
Ja som ni säkert redan har listat ut så har jag inte bloggat på ett tag för att jag helt enkelt inte har haft tid. Jag jobbar ju hela veckorna, måndag till fredag. Jag är hemifrån 10-12 timmar per dag och när jag kommer hem brukar jag vara alldeles för trött för att sätta mig vid datorn och komma på saker att blogga om. Dessutom har jag ju en häst som behöver motioneras och för mig är det självklart att prioritera henne framför bloggen.
Den här helgen har jag heller inte haft någon lust att blogga, jag har bara tagit det lugnt. Sovit ut, slappat och så. Men inte enbart, jag har städat och tvättat en hel del, passat hundar och nu under söndagskvällen har jag tagit en rejäl ridtur på Linda-skruttan. Efter det var jag medhjälpare när syrran skulle "rida" lite på sin treåring som ju är under inridning. Men nu sitter jag här... Det är ju kul att ha någon slags uppdatering på bloggen, så att den inte dör helt.
Något som är sjukt bra med att jobba hela veckorna är att man inte direkt får tid över till att ha ångest. Jag har varit förvånansvärt ångestfri denna veckan! Det enda är väl att det kan ligga och gnaga i bakhuvudet när jag ska sova. Men jag har klarat mig undan från panikattacker och andra ångestanfall. Jag har mått riktigt bra. Det känns nyttigt att ha så mycket att sysselsätta sig med hela dagarna, då glömmer man liksom bort att oroa sig. Den sociala biten på jobbet gör nog sitt till, likaså all motion jag får nu. Herregud, jag cyklar ju fem mil i veckan! Inte så himla dåligt om jag får säga det själv. Det känns i låren, den saken är säker.
I fredags hann jag även med ett besök på psyk i Strömstad. Jag hade tur att få lov att gå till en kurator på mottagningen där (jag gick ju där fram till årsskiftet, då jag började i Borås). Dock var jag inte så sugen på att snacka i fredags. Dels var det tidigt, och då är jag alltid seg, och dels så kändes det lite knepigt med en ny människa. Det är oftast inte bara att öppna sig och så flyter allt på. Nej, jag höll mig väldigt saklig och vi diskuterade mest kring skolan och hösten, rent praktiska saker egentligen. Helst så ville jag säga att jag inte vill ha någon höst, jag vill inte leva efter sommaren. Men det sa jag inte. Jag kunde bara inte förmå mig att säga att jag trots allt har planer på att ta livet av mig till hösten. I alla fall om inte utsikterna förändras till det bättre eller om jag inte vet hur allting blir och att det kommer att funka. Sommaren nu funkar liksom, det är som om jag har fått dispens, uppskov. Men sedan börjar det verkliga livet igen och det är där det har kört ihop sig. Det är grus i maskineriet. Som det ser ut nu vill jag inte vara med. När hösten närmar sig vill jag hoppa av tåget och vinka adjöss när det kör vidare. Tack för mig, det var en spännande tid men nu pallar jag inte mer. Jag är inte gjord för denna världen. Hejdå!
Den här helgen har jag heller inte haft någon lust att blogga, jag har bara tagit det lugnt. Sovit ut, slappat och så. Men inte enbart, jag har städat och tvättat en hel del, passat hundar och nu under söndagskvällen har jag tagit en rejäl ridtur på Linda-skruttan. Efter det var jag medhjälpare när syrran skulle "rida" lite på sin treåring som ju är under inridning. Men nu sitter jag här... Det är ju kul att ha någon slags uppdatering på bloggen, så att den inte dör helt.
Något som är sjukt bra med att jobba hela veckorna är att man inte direkt får tid över till att ha ångest. Jag har varit förvånansvärt ångestfri denna veckan! Det enda är väl att det kan ligga och gnaga i bakhuvudet när jag ska sova. Men jag har klarat mig undan från panikattacker och andra ångestanfall. Jag har mått riktigt bra. Det känns nyttigt att ha så mycket att sysselsätta sig med hela dagarna, då glömmer man liksom bort att oroa sig. Den sociala biten på jobbet gör nog sitt till, likaså all motion jag får nu. Herregud, jag cyklar ju fem mil i veckan! Inte så himla dåligt om jag får säga det själv. Det känns i låren, den saken är säker.
I fredags hann jag även med ett besök på psyk i Strömstad. Jag hade tur att få lov att gå till en kurator på mottagningen där (jag gick ju där fram till årsskiftet, då jag började i Borås). Dock var jag inte så sugen på att snacka i fredags. Dels var det tidigt, och då är jag alltid seg, och dels så kändes det lite knepigt med en ny människa. Det är oftast inte bara att öppna sig och så flyter allt på. Nej, jag höll mig väldigt saklig och vi diskuterade mest kring skolan och hösten, rent praktiska saker egentligen. Helst så ville jag säga att jag inte vill ha någon höst, jag vill inte leva efter sommaren. Men det sa jag inte. Jag kunde bara inte förmå mig att säga att jag trots allt har planer på att ta livet av mig till hösten. I alla fall om inte utsikterna förändras till det bättre eller om jag inte vet hur allting blir och att det kommer att funka. Sommaren nu funkar liksom, det är som om jag har fått dispens, uppskov. Men sedan börjar det verkliga livet igen och det är där det har kört ihop sig. Det är grus i maskineriet. Som det ser ut nu vill jag inte vara med. När hösten närmar sig vill jag hoppa av tåget och vinka adjöss när det kör vidare. Tack för mig, det var en spännande tid men nu pallar jag inte mer. Jag är inte gjord för denna världen. Hejdå!
Kommentarer
Trackback
