Lite om panikångest
"En panikattack är en form av sjuklig ångest som kommer plötsligt och håller på minst några minuter. Panikattacken kan ha samband med någon speciell utlösande situation, men den kan även inträffa spontant och utan förvarning.
Den hör inte heller ihop med ansträngning eller kontakt med farliga eller livshotande situationer. Därför förstår man många gånger inte att man har en panikattack. Den som en gång haft av en panikattack brukar långt senare minnas den mycket väl, eftersom den omedelbart väcker obehagliga minnen som känns i hela kroppen.
Panikattacker kan vara svåra att uthärda. Det kan kännas som om ångesten håller fast en i ett stryptag och hjärtat slår fort. Man tycker att man har svårt att få luft, och det kan kännas som om man ska dö."
citerat från denna sida:
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Angest/Symtom
"Väl avgränsade episoder (attacker) av stark oro eller fruktan som inte beror på någon kroppslig sjukdom eller på drogmissbruk. Ofta en känsla av förestående undergång. Perioderna kommer utan förvarning, i vilken situation som helst. Även om natten och klingar av även utan behandling.
Minst 4 av följande symtom uppträder under en panikattack:
-
Hjärtklappning.
-
Svettning.
-
Darrningar eller skakningar.
-
Muntorrhet.
-
Lufthunger.
-
Kvävningskänslor.
-
Smärta eller obehag i bröstet.
-
Illamående eller magbesvär.
-
Känslor av yrsel, ostadighet, virrighet, svimfärdighet.
-
Upplevelse av overklighet som rör den egna personen eller verkligheten.
-
Rädsla att förlora kontrollen eller sitt förstånd.
-
Ångest för att dö.
-
Känsla av att plötsligt bli alldeles kall eller varm.
-
Stickningar, domningar eller klåda i händer och fötter.
-
Panikångestsjukdomen resulterar ofta i torgskräck. Det kan räcka med enstaka panikattack för detta."
Ibland kan man även få ångest för ångesten, så kallad förväntansångest. Panikångest kan också leda till att man utvecklar agorafobi (torgskräck). Har man agorafobi så blir man rädd för att få en panikattack ute bland folk och på offentliga platser. Därför undviker man oftast platser såsom butiker, biografer, att åka kollektivt, att stå i kö m.m.
Min panikångest gjorde ganska snabbt att jag även fick agorafobi, det var som värst när jag gick i gymnasiet. Jag kunde springa ut från lektionerna i skolan för att jag trodde att jag skulle skämma ut mig eller till och med dö om jag stannade kvar i klassrummet. Jag kände mig instängd och var vansinnigt rädd för att de andra människorna skulle märka att jag fick en panikattack och tro att jag var knäpp eller galen. Jag hade extrema problem med att åka buss och tåg, jag fick ofta andnöd och svimningskänslor. Det värsta var att jag visste att jag inte kunde ta mig ut därifrån när jag ville, det går ju liksom inte att hoppa ut från en buss eller ett tåg närhelst man behagar.
Som sagt så har min panikångest kommit och gått. Torgskräcken verkar dock ha lämnat mig, även om jag ibland kan känna den där kvävande känslan krypa på exempelvis när jag sitter på föreläsning.
Det som har hjälpt mig mot panikångesten är antidepressiv medicinering, SSRI-preparat. Men jag har även fått terapi och vanlig hederlig samtalskontakt. Bara den biten att lära sig vad panikångest är och vad det beror på, och att det inte är något farligt eller livshotande, gör en enorm skillnad. Har man kunskap och vetskap om sitt besvär så ter det sig inte längre lika hotfullt och skrämmande.
Men icke desto mindre är panikångest och paniksyndrom något trevligt, det skapar mycket lidande och kan hämma en persons livskvalitet påtagligt.
I ett senare inlägg ska jag beskriva hur en panikattack kan kännas, men för stunden stannar jag här.
