ADHD-studenten

Jag är inte glad åt min mage just nu. Egentligen inte bara magen, utan hela det inre systemet så att säga. Det känns som att det sakta men säkert kollapsar.
I slutet av april åkte jag in akut och fick genomgå gastroskopi efter att jag kräkts blod. Jag har sedan länge besvärats av magsmärtor, halsbränna och sura uppstötningar. Gastroskopin visade att jag har en refluxsjukdom som brukar förkortas GERD, samt hiatusbråck (bråck i magmunnen).
På grund av dessa besvär är min mage extremt känslig mot vissa typer av mat samt mediciner. Och nu käkar jag Omeprazol dagligen, det fungerade inte att sluta med den.

Hur jävla tröttsamt kan det bli?! I går drevs allting till sin spets när jag inte kunde åka till jobbet på grund av alla magproblem. I tillägg till de redan nämnda problemen har jag vad som med största sannolikhet är rätt svåra biverkningar av medicinerna (åtminstone av Cipralex). Allt sedan dosen höjdes för ungefär en månad sedan har jag haft svårigheter med att äta. Jag har tappat i princip all matlust, jag har helt enkelt ingen aptit. Har även väldigt svårt att ens känna hunger. Jag blir illamående jämt och ständigt och får ofta kväljningar och kräkkänslor när jag ska äta. En stor del av de senaste veckorna har jag levt på flingor och mjölk!
Såklart blir jag darrig, svag och yrslig av att inte få i mig tillräckligt med mat.

I går kunde jag alltså inte jobba. Magen krånglade och jag fick springa på toa hela morgonen och förmiddagen. Sedan var jag helt slut och till sist ringde jag till vårdcentralen och fick en akuttid.
Vad händer där? Jo jag får ordination om höjd dos av Omeprazol plus en tablett mot illamående!
Suck... Jo då, läkaren sa även att jag måste prata med min psykläkare om de andra medicinerna, särskilt Cipralex. För han sa att det var en massa biverkningar som var det största problemet just nu.
Men jag pratade med min psykiater i onsdags och hon tog mig inte alls på allvar.
Inte okej! Nu måste jag tjata igen, annars kommer jag fan att minska dosen av Cipralex på eget bevåg, eller till och med sluta helt tvärt med den. Orkar ju inte ha det på detta viset!

Nä, fy fan, hela systemet rasar... Min kropp är helt ur balans och det påverkar psyket. Och vice versa. Allt hänger ihop. Jag är rädd att det där matproblemet liksom ska sätta sig i huvudet! Och bli till någon slags ätstörning.

Total system fail.