Hemtentamen
I dag hämtade jag ut min rättade hemtenta från introkursen, alltså den som jag aldrig gjorde när den skulle göras utan fick den som omtenta istället. Den var på olika frågor, bok- och bibliotekshistoria samt digitala bibliotek och sociala medier. Jag nästintill sprang till skolan för att hämta ut min tenta och få reda på resultatet! När jag fick ut den trodde jag knappt mina ögon, jag hade fått full pott på hela tentan! 5+5 poäng, alltså max på båda uppgifterna. Herregud! Det hade jag aldrig väntat mig, faktiskt. Jag ville bara bli godkänd så jag slapp ha det hängandes efter mig. Nu är jag superglad och väldigt nöjd med mig själv, jag blev verkligen motiverad och taggad. Fina studieresultat gör ju att man pushas att fortsätta anstränga sig och jobba, ser man så tydligt att man kan en massa om man bara försöker och vill så får man definitivt ork att kämpa vidare.
Nu är hela introkursen på 15 högskolepoäng avklarad för min del, det känns underbart. Malligt att man faktiskt har fixat en hel kurs också, det känns som att jag får bekräftelse på att jag har hamnat rätt, att denna utbildning passar mig och att högskolan verkligen är något för mig.
Jag har känt mycket tvekan och jag har oroat mig för hur jag ska kunna klara att läsa på högskola. Jag har många stunder trott att jag inte alls passade på en högre utbildning, att jag aldrig skulle kunna greja en såpass avancerad och krävande studiesituation. Men jag har kämpat som en tok hela hösten, ända sedan dag ett här i Borås så har jag varit fast besluten att inte ge upp, inte ge efter, inte ge mig. Jag har stressat och pressat och utmanat mig själv.
Jag känner att jag samtidigt slår hål på myter och fördomar, jag visar att det går att åstadkomma en massa saker trots funktionsnedsättning, trots en svår och jobbig bakgrund. Många har varit tveksamma och skeptiska, även om dem många gånger inte visat det så tydligt, men jag har genomskådat dem och ändå märkt av deras tvivel på hur jag skulle kunna hantera en sådan total nystart som min studiesituation innebar. Inte minst var jag själv starkt osäker och nästan rädd. Men jag valde att satsa allt på ett kort, det var nu eller aldrig och jag hade en känsla av att allting bara var så rätt. Det var meningen att jag just nu skulle ta tag i mitt liv och göra något meningsfullt. Jag följde min intuition och det är jag oerhört tacksam att jag gjorde.
Lita på dig själv och lyssna på dina innersta känslor så kommer du att ledas rätt!
