ADHD-studenten

Här rullar livet på, precis som det ska. Jag har varit riktigt duktig och hållit igång Linda rätt bra denna veckan. I tisdags red jag ut en sväng och på hemvägen trimmade jag en stund i grannarnas paddock. Vi får låna den när vi vill, men tyvärr är den inte så bra. Den är liten och dåligt gjord för den lutar åt alla håll och kanter! Men men, alltid något. Så i tisdags red jag totalt 45-50 minuter. Torsdag kväll blev det en liten skrittur barbacka och då följde syrran med. Hon promenerade med unghästen. Lördag, igår alltså, red jag ut själv en sväng frampå kvällskvisten. Det blev en tur på drygt en halvtimma, endast skritt. Jag tränade på att få till mjuka och fina halvhalter och halter, Linda skötte sig riktigt fint. Jag invigde dessutom min nyinköpta sadelgjord och mitt nya set med neonrosa benreflexer! Jag och syrran var nämligen in en snabb sväng till Uddevalla samt Torp igår.
I dag så red inte jag Linda, utan jag erbjöd syrran att göra det. Så det blev en liten runda på 20-25 minuter, mest skritt men lite trav också. Jag promenerade med hennes valp Athena, som för övrigt fyller sex månader just i dag!
Innan den promenaden så "red" syrran lite på sin unghäst (ja hon har ett namn, Havanna!). Alltså, jag gick bredvid när hon skrittade några hundra meter. Det gick väl hyfsat bra, särskilt med tanke på att Havanna inte hade varit sutten på alls de senaste månaderna. Hon har fått vila från inridningen, men nu ska den väl sättas igång mer på allvar igen är det tänkt.

Jaja, jag vet, jag tjatar bara om hästarna... Men så blir det i detta inlägget! För just nu är det mestadels hästrelaterade tankar som snurrar i mitt huvud. Min sadel håller på att gå i bitar också, sjukt störande. Den är väldigt gammal och sliten, men nu har den börjat gå sönder på riktigt. Så det jag allra helst vill ha för tillfället är en ny sadel! Jag ska spara ihop pengar till en, tänker nog köpa en splitterny. Det ska bli en till syntetsadel, fast en i dressyrmodell. Så den behöver jag fem-sex tusen spänn till. Exklusive tillbehör då...
Jag funderar på att beställa hem en från England, där dessa sadlar tillverkas. Just den modellen jag vill ha går inte att köpa i Sverige. Men vi får se när det blir, som sagt så måste man ju ha pengarna att lägga ut på det också.

Well well, nu börjar det bli läggdags. I morgon behöver jag inte stiga upp halv sex, det är skönt. Jag kan gå upp vid sju, för jag ska nämligen ta "skolunge-bussen", som jag brukar kalla skolbussen här, för vi ska vara på Tanums bibliotek i morgon förmiddag. Jag vet inte vad vi ska göra, men det har med datorer att göra i alla fall! Någonting som vi ska lära oss. Bra att man har koll, haha.
Sedan blir det en tripp till Strömstad för att vara med på ADHD-gruppen. Jag skippade den förra måndagen för att jag hade noll lust och motivation att gå. Men nu får jag väl pallra mig dit.
God natt!

...än att blogga! Sorry, men så är det. Jag vet att uppdateringen är sämre än sämst, men jag har varken haft blogglust eller tid.
Jag kan ju berätta lite om vad som händer...

Nu i oktober påbörjade jag en sex månader lång anställning på Munkedals bibliotek, den är på halvtid (20 timmar i veckan) men det kan bli extratimmar då och då. Innan det här vikariatet trädde i kraft så hade jag arbetat några enstaka pass där, för att prova på kan man säga. De var tydligen nöjda och frågade mig alltså om jag ville arbeta där i ett halvår. Perfekt! Så nu har jag ju säkrat det där med arbete och försörjning ett tag framöver.
Jag trivs väldigt bra på bibblan i Munkedal, det är litet och personligt. Fräscha lokaler, lättsamma och trevliga kollegor. Jag jobbar 8-12 på måndagar, 9-18 på onsdagar samt 8-16.30 på torsdagar. Det är såklart lite meck vad gäller åkandet eftersom jag måste ta mig fram med buss eller tåg. Som tur är så bor min mamma i Dingle, och mellan Munkedal och Dingle tar det bara cirka en kvart med buss. Natten mellan onsdag och torsdag är jag således alltid hemma hos mamma.

Ja, vad mer kan jag berätta? Livet går sin gilla gång och jag är för tillfället riktigt tillfreds med min tillvaro. Bara att ha ett jobb att gå till stärker mig otroligt mycket. Det ger en trygg känsla av vardagsrutin, stimulans och känsla av att vara behövd och att göra nytta. Alla människor har ett behov av att känna sig behövda, jag är helt övertygad om att det är en djupt rotad instinkt. Människan mår definitivt inte bra av att inte direkt ha några uppgifter, hon måste känna att hon kan åstadkomma konkret nyttiga saker och bli belönad för det.

Att jag arbetar påverkar också mitt övriga liv mycket positivt. Jag får mer ork och energi. Självskadandet är åter igen nere på noll och jag känner inget "sug" efter att göra mig illa. Ångestnivån är genomgående väldigt låg och jag känner att jag kan hantera problem och bekymmer när de dyker upp.
Hästarna tar mer tid och energi i anspråk nu i och med att vi har stallat in dem. Det kan visserligen kännas krävande och uppbindande emellanåt, men jag ser det ändå mest positivt. Det är enormt givande och kul att få ägna mycket tid åt de kära djuren och pyssla om dem.
Hästar, och andra djur, erbjuder verkligen världens bästa terapi!