ADHD-studenten

Nu är det dags att lägga sig, jag vet inte om jag ens orkar läsa något. Jag började på en bok i går kväll, De besatta av Witold Gombrowicz. En polsk roman från 1939. Har ganska länge velat läsa den, men det har inte blivit av förut. Den verkar intressant då den tydligen ska innehålla en del av parapsykologi, spiritism, spökslott och dylika fina grejer. Alltså sådant som jag gillar!

I dag var jag ÄNTLIGEN ute och red. Senast jag red var i början av november, jag har nog aldrig tidigare gått så länge utan att rida. Inte ens när jag hade opererat handleden, då satt jag på hästryggen tre veckor efter operationen, trots läkarens stränga ord om att jag skulle vänta sex veckor! Haha, så lätt stoppar man inte mig. Jag fick rida själv i dag eftersom syrran inte orkade. Men lika glad var jag för det, jag hade ju bestämt mig för att rida och så blev det också. Var lite orolig för att Linda skulle vara jobbigt pigg eller så, efter att inte ha ridits på så länge. Men jag tänkte i alla fall bara ta en kortare skrittrunda. Det är inte världens bästa underlag heller, vägarna är rätt så isiga. Det är inte direkt så att man kan brodda en barfotahäst heller...

Men det gick finfint. Inte så halkigt som jag trodde, Linda slant bara iväg med en bakhov ett par gånger. Hon är säker på foten och vet hur hon ska gå när det är lite lurigt underlag. Hon var lugn och sansad fram tills att det verkligen var hemväg, så att säga. Dessutom red jag över ett stort fält och där blev hon lite exalterad. Hon ville helst av allt springa iväg, så hon började småtrava och försökte skynda på det hela. Sedan var hon lugnare igen, fram tills att det kom en dåre på fyrhjuling farandes i full kareta. Inte direkt nära oss, men Linda hatar fyrhjulingar och liknande fordon, så hon blev lite studsig och springig där en stund. Hon fortsatte att vara småjobbig hela vägen hem, försökte oavbrutet att trava iväg. Men det var en härlig liten ridtur på cirka 40 minuter. Inte så väldans kallt heller, dock brukar det alltid bli lite kallt om tårna till slut.

Nu ska jag alltså lägga mig. I morgon är en ny dag, sista dagen på detta året till och med, och jag ska själv ta hand om hästarna i morgon. Det blir en lugn nyårsaftonskväll för min del, ska bara vara hemma och ha det mysigt. Dricka Amarula och kanska kolla på film. Men jag ska i alla fall bort på nyårsmiddag på eftermiddagen, det blir nog trevligt. Natti natti!

Ja, jag tänkte att det kanske skulle vara på sin plats med en liten presentation av mig själv. Jag har ju inte direkt berättat vem jag är, min bakgrund och sådant, tror jag. Så jag kan väl ta det lite kort, vem jag egentligen är! Hehe.

Född den 18:e februari 1984 är jag, alltså en vattuman. Jag är född och uppvuxen i Bohuslän och är således en riktig bohusläning som älskar den bohuslänska dialekten! Jag tror tyvärr att jag tappar en hel del av min dialekt nu när jag har flyttat till Borås, men jag märker att den blir väldigt tydlig igen när jag är hemma i Grebbestad och hälsar på. Ja, hur som helst. Jag har alltid bott ute på landet och haft en väldig massa olika djur. Jag började på ridskola som femåring och har alltsedan dess varit fast, och är fortfarande en äkta hästnörd. När jag var tolv år skaffades den första egna hästen, ett envist haflingersto. Henne kämpade jag en massa med, och till slut blev det jag som var ledare, inte hästen. Därefter rullade det på, hästar köptes och såldes. Inte så fasligt många, men några stycken har kommit och gått. Wille är däremot kvar, han har stått här på gården i snart elva år. Linda, mitt nordsvenska sto, köpte jag i februari 2005. Hon är en väldigt speciell dam som vet vad hon vill (och inte vill), och tål inte att hanteras hur som helst. Ändå är hon otroligt snäll och arbetsvillig, men ganska känslig och fortfarande inte 100% trafiksäker. Men nu var det inte hästarna jag skulle presentera... eller?! Förutom Linda och Wille står syrrans unghäst, haflingerstoet Havanna, på gården. Gården är alltså min farfars gård och ligger ungefär 500 meter från min pappas hus.

Jag skulle tro att jag haft en väldigt vanlig och normal uppväxt, inga större konstigheter. Att jag alltid känt mig annorlunda och lite utanför är en annan sak, men inget som har direkt förstört mitt liv eller vad man ska säga... När jag var 17 eller 18 år, så skildes mina föräldrar och jag bodde kvar i huset, hos pappa. Där bodde jag fram till i slutet av augusti detta året, då jag ju flyttade till en egen liten studentlägenhet i Borås.

På gymnasiet gick jag naturbruk med inriktning trädgård, fast det var från början tänkt att jag skulle gå hästhållning. Började på det, men insåg snart att jag inte ville ha hästarna som både yrke och hobby. Jag tog studenten med viss möda, jag var extremt skoltrött och hade börjat må dåligt psykiskt. Jag hade börjat skada mig själv så smått och hade panikångest med agorafobiska attacker. Det kändes dock bättre efter studenten och jag jobbade extra med att städa på en hotell- och konferensanläggning. Vardagen gick i sin takt, men jag mådde inte helt bra. Det var lite upp och ner, men när jag var 20 (tror jag) så kände jag att det inte funkade längre. Jag sökte hjälp på vårdcentralen, jag fick antidepressiva mediciner och en kurator att prata med. Tyckte väl ändå att det gav ett halvbra resultat, jag blev trots allt sämre sedan, allt eftersom.

Jag remitterades till vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen, och där har jag varit kvar sedan dess. Det var 2005, om jag inte minns fel. Eller så var det 2004. Vem håller stenhård koll? Jag har svårt att minnas vissa saker, i synnerhet sådant som rör de där åren mellan 19 och 24 ungefär.
Jag var i alla fall sjukskriven mycket och länge, det gick i olika perioder. Däremellan jobbade jag, men det blev att jag orkade allt mindre. Jag var deprimerad och hade panikångest, och annan ångest också för den delen. Mitt självskadebeteende blev allt allvarligare och jag skar mig allt mer och allt oftare. Det blev mitt missbruk, mitt sätt att hantera ångesten.

Livet rullade på, emellanåt pluggade jag enstaka kurser på Komvux, men jag mådde aldrig helt bra och jag blev snabbt trött. Min ork var helt enkelt inte vad den borde. Jag gick i olika slags samtalsterapi och jag åt olika mediciner. Jag bytte sort på antidepressiva flera gånger, jag tog insomningstabletter, sömntabletter och olika ångestdämpande och lättare lugnande. Jag fick börja i DBT, dialektisk beteendeterapi, eftersom jag hade ett såpass svårt självskadebeteende och var väldigt destruktiv. Den terapiformen kändes jobbig i början och det var svårt att hitta motivationen och orken, men det blev bättre allt eftersom. Jag fortsatte i DBT-grupp i flera år, fyra omgångar gick jag! Det gav verkligen resultat, alla färdigheter vi lärde oss blev integrerade i mig och mitt sätt att tänka, så jag är innerligt tacksam över att ha fått chansen att gå i den terapin.

Dock var det ju några väldigt mörka och kaotiska år. Jag svängde väldigt i humör och mående, jag var allt annat än stabil. Under 2006 tog jag mina första överdoser av tabletter ihop med alkohol, jag hamnade på intensiven. Natten till julafton 2006 tog jag min andra överdos. Jag vaknade upp sent på julaftons eftermiddag, på den akutpsykiatriska avdelningen 55 på NÄL. Det gav mig ångest om något, jag skämdes så otroligt mycket, jag hade ju förstört julen för hela min familj. Jag var kvar ett par dagar, sedan krävde jag att bli utskriven. Det nyåret var nog det sämsta jag upplevt. Bara ett par, tre dagar in på det nya året kände jag att det bara inte gick. Jag höll på att falla totalt. Min fasad hade rämnat helt och med mina sista krafter sa jag till min terapeut att jag måste läggas in igen, på sluten avdelning. Nu, annars slutar jag nog som död inom en snar framtid. Så jag blev inlagd och stannade där i ungefär en och en halv månad, med några mer eller mindre misslyckade permissioner däremellan.

Under tiden jag var inlagd mixtrades det en del med mediciner, men varken jag eller läkarna var helt nöjda med enbart mediciner, så jag blev tillfrågad om jag ville testa ECT, alltså elbehandling. Jag var lite tveksam, men var ändå såpass uppgiven och tänkte att det inte skulle skada att prova. Vad som helst egentligen, bara jag skulle få huvudet över ytan igen. Jag var verkligen nere på den totala botten, längst ner i en avgrundsdjup depression med fruktansvärt mycket självdestruktivitet. Jag fick åtta stycken ECT-behandlingar totalt, jag ville ha fler men läkarna sa att det inte var någon idé. Jag svarade inte så bra på behandlingen, men efter ett tag så tyckte jag ändå att jag kände att de hade gjort någon nytta. Jag skrevs i alla fall ut, och fortsatte med medicin och DBT hemma i öppenvården.

Därefter har det gått upp och ner. Det blev mer självskador, fler överdoser. Jag gjorde en väldigt allvarlig vid påsken 2007. Då var det ändå inte alkohol inblandat, men jag låg på intensiven ett par dygn. Läkarna sa att jag hade haft en väldig tur, jag hade varit en hårsmån från döden. Det skrämde mig, men ändå har jag tagit flera överdoser efter det. Sju stycken totalt, tror jag att det är.

Nog talat om detta. Sommaren/hösten 2008 fick jag äntligen min "riktiga" diagnos, efter att jag hade krävt en grundlig utredning för både ADHD och borderline (emotionellt instabil personlighetsstörning). Jag trodde aldrig helt på att jag hade borderline, som läkarna menade. Jag började fundera på ADHD och det kändes mer rimligt. Mycket riktigt, jag fick diagnosen ADHD. Att få det först som 24-åring är ganska konstigt. Men det var en otrolig lättnad, det kändes som om jag fick svar på alla mina frågor, jag fick en förklaring till varför mycket hade blivit som det blivit. Vad som var grundorsaken till mina problem och mitt mående. Jag fick nu äntligen rätt behandling och det började snabbt att gå i rätt riktning.

Jag tänker fortsätta skriva om min ADHD och vad som har hänt sedan jag fick diagnosen, men inte just nu. Det blev ett väldigt långt inlägg nu. Om du har orkat läsa hela, grattis till dig!

I dag har jag varit med syrran på Nordby och shoppat ännu mera. Det blev för min del en svart kjol, ett par leopardmönstrade strumpbyxor, en mönstrad sjal, en ögonskugga och ett par trosor. Allt det på rea, givetvis. Utöver det köpte jag tre snorbilliga filmer, en megastor body lotion, en duschkräm och så mat förstås.  Vi käkade på Max, syrran och jag, det var rätt gott.

Nordby är väldans trevligt, om man försöker tänka bort alla norrmän då, förstås. På Max kan man köpa kjempemeny med römmedressing. Bara en sådan sak liksom. Och i ALLA affärer får man frågan om man ska betala med norska eller svenska. Vad fan tror du? Är vi i Sverige eller Norge?! Åh, så jävla tröttsamt så jag får lust att skrika och slå på någon, och välta ner butiksinventarierna i vredesmod.
Tack och lov så är jag ju nu en osedvanligt behärskad och stabil person (det kan diskuteras), så jag gör ju naturligtvis inte någon av dessa sakerna. Tanken är dock lockande, det måste medges.

Innan vi styrde kosan mot Norskby så var jag på sjukhuset inne i Strömstad, det var den egentliga anledningen till vår utflykt sådär en vanlig tisdag. Jag träffade min psykiater för sista(?) gången, det var ett ganska meningslöst samtal. Lite allmänt, ganska torrt prat. Jag fick med mig nya recept. Förvånande? Nej, inte precis. Vissa läkare verkar vara omåttligt förtjusta i att förskriva allsköns läkemedel. Jag fick rådet (och recept på) att prova Ritalin som komplement till morgondosen Concerta, istället för en till dos långtidsverkande Concerta mitt på dagen. Denna sorts Ritalin jag fick, eller egenligen Medikinet som Apoteket gav mig istället för att det var billigare, är ingen depottablett utan har effekt i upp till fyra timmar vad jag har förstått. Det ska bli lite intressant att prova detta, och jämföra med att ta Concerta mitt på dagen.

Äsch, nu är jag faktiskt riktigt trött. Det tar på krafterna att gå i affärer, det är ett som är säkert! Så nu är det nog dags att göra sig i ordning för natten och kanske läsa några sidor.

Det känns som om man inte gör mycket vettigt alls, man bara slappar och käkar. Julmat, godis, julmust och sådana onyttigheter hela tiden. Usch, det får bli ändring efter nyår.
Jag har tyvärr inte ridit något än, det har varit fullt upp med än det ena än det andra, så jag har faktiskt inte hunnit. Dessutom är det inte så överdrivet roligt att rida när det är 15 minusgrader. Jag har inte några thermoridbyxor heller, de var ju slutsålda så det var inte mycket att göra åt den saken. I går handlade jag i alla fall upp presenkortet från Hööks, jag lyckades hitta jackan som jag ville ha (röd dock, men den var rätt snygg den med) samt ett par schyssta ridbrallor (gråa, rutiga). Båda grejerna till halva priset! Så jag är mer än nöjd, känns som jag har gjort riktiga fynd. Det skulle gått på över tusenlappen i vanliga fall. Så nu vill jag verkligen ut och rida i mina nya kläder! Förhoppningsvis blir det på onsdag eller torsdag, i morgon kommer jag inte hinna eftersom jag ska till min läkare i Strömstad och sedan vidare till Nordby shoppingcenter. Kanske kan man hitta något roligt på rean där.

Nu börjar det bli dags att dra iväg till stallet och göra i ordning för pållarna och släppa in dem. Efter det är gjort ska jag nog försöka ta mig i kragen och börja plugga så smått. Måste läsa om klassifikationsteori som vi har tenta på den 11 januari. Det är intressant men samtidigt rätt jobbigt och lite torftigt. Nåja, hur som helst så måste det göras.

Bara för att vara lite materialistisk så här mellan varven så ska jag lägga upp en lista på vad jag fick i julklapp i dag. Jag är rätt nöjd och folk verkar nöjda med vad de fick av mig. För att citera Itzhak i HippHipp:

"Julklappar är som stryk, roligare att ge än att få!"

Det här fick jag alltså:

* Presentkort på Hööks Hästsport
* Pengar
* Ett Victoria Francés-pussel (2000 bitar, god dammit!)
* En Victoria Francés-affisch
* En DVD med Svampbob Fyrkant (helt underbart!)
* Ett par Hello Kitty-trosor
* Två stora blommiga temuggar med tillhörande fat
* Lustigt Svampbob Fyrkant-godis från Tyskland
* En Aladdin-ask
* Annat godis
* Ett Svampbob Fyrkant-tygmärke (i och för sig med Sandy, inte själva Svampbob)

Ja, det var väl allt. Jag gav även mig själv ett par julklappar, bland annat ett halsband från Lindex som jag suktat efter rätt länge. Köpte dessutom en stor flaska Amarula (likör) i går, det känns oerhört lyxigt eftersom jag i princip aldrig köper sprit eller likörer. Ett plus var att man fick flaskan i en jättefin burk, eller vad man nu ska kalla det.

Nästa vecka blir det en shoppingrunda. Har man tur kanske man kan hitta något vettigt på mellandagsrean, men det finns ett par saker jag behöver köpa i vilket fall. Ska kolla om jag hittar något på Hööks, men det blir nog sämre med det eftersom thermoridbyxorna är helt slutsålda, och den jackan jag ville ha verkar också vara slutsåld. Surt värre. Det finns ett träns som jag är väldigt förtjust i och vill ha till Linda, men jag är tveksam till om jag ska ge mig på att köpa det. Det kostar nästan 700 kr och ett träns är inte det jag behöver allra mest om jag säger så. Ska kolla om det finns någon bra sport-BH på Hööks, det är faktiskt en grej som skulle vara behövlig.

Tack och hej, nu ska jag fortsätta att leka julmys!

Julångest eller ångestjul? Julstress eller stressjul? Kniviga frågor det där. Julen innebär alltid samma paradox ifråga om känslor. Den är efterlängtad och en trevlig avkoppling, men, det finns alltid ett men. Den för också med sig förväntansångest, prestationsångest, julklappsångest, matångest, städångest och all annan jävla ångest man bara kan tänka sig. Pest och pina, man vet att det är samma gamla invanda visa vartenda år, men lik förbannat står man där och slirar i exakt samma hjulspår som man gjort varje år innan. Varför lär man sig aldrig? Jag börjar nästan tro att julen inte skulle existera utan stress och ångest.

Snälla tomten, kan du inte börja komma några dagar före julafton, och dela ut lugnande till alla julmissbrukare och högtidsknarkare som finns överallt i vårt avlånga land?
Julen ska vara liktydigt med avkoppling, ledighet och umgänge. Men den lilla detaljen verkar ha blivit totalt bortglömd i vårt sönderstressade och hypereffektiviserade samhälle.
Det var fan bättre förr. Då, när jag var ung...

Nä. Nu vet jag ingenting längre. Mitt huvud känns som en torktumlare som lever sitt eget liv.
God jävla jul! Eller äcklig, ful, jävla jul för den delen, om ni hellre vill ha det.

De senaste dagarna har verkligen varit fulla av svängningar. Från förtvivlan och stark ångest, till förväntan och lättnad. Det har gått upp och ner och emellanåt har jag nästan trott att jag höll på att tappa bort mig själv och förlora fotfästet i tillvaron.

Sent på lördagskvällen fann jag mig själv traskandes till psykakuten efter att i princip ha börjat klösa och klättra på väggarna. Nej, inte bokstavligt, men det kändes som om jag helst ville krypa ur mitt eget skinn, försvinna från mig själv en stund. Ångesten, den lömska besten, höll på att grundlura mig och locka mig in i sitt stora gap, kasta mig ner i sin käft med stora och vassa huggtänder. Han försökte att med full kraft snärja mig i mitt eget nät, mitt vaga men inte helt utsuddade gamla tankemönster, mitt självbedrägeri och min verklighetsförvrängning.
Denna gången lyckades jag övermanna Ångesten, jag knockade honom medvetslös till slut. Men han är inte förintad, han är bara försvagad och tystad för denna gången. Men jag är fast besluten att hålla honom stången, han ska inte tillåtas att tränga sig på och tvinga mig att ge honom så stort utrymme. Jag vill inte ha Ångesten i mitt liv, han har förstört så mycket redan.

Jag träffade en bra läkare. Det är faktiskt ganska ovanligt. Han tog sig tid, han engagerade sig. Och allra viktigast; han lyssnade. Tålmodigt. Länge. Han frågade, men han lät mig berätta. Jag öppnade mig, jag vågade, jag tillät mig. För första gången känner jag också en stark tillit till psykakuten. Än tryggare känns det att ha den på ett så bekvämt avstånd. Jag kan gå dit, och jag vågar gå dit. Jag vågar ringa och störa, jag vågar säga till, jag vågar be om hjälp.

Jag har lyckats klara mig ur denna prövning, jag vann över självskadetankarna. Jag är stolt och glad över att jag inte lät det gamla missbruket slå igenom. Det var över ett år sedan jag lät den hemska Ångesten tvinga mig att sarga min kropp, låta mitt blod rinna, få mina tankar och känslor att förvrängas så till den milda grad att jag till slut trodde att de kom från mig själv. Ångesten ska inte få min energi, mitt jag, min styrka. Jag ska fortsätta att kämpa med alla medel som finns.

Just nu är jag bara så allmänt jävla less. Innerligt trött på plugg i allmänhet och informationssökning i synnerhet. Jag satt i skolan och pluggade i ungefär tre och en halv timme, det kändes långtifrån tillräckligt. Fruktansvärt trögstartad uppgift, tycker i alla fall jag. Och så in i helvete tråkig. Jag pallar det inte, orkar inte med det alltså. Det är åtminstone hur det känns just nu. Men jag VILL ha klar den fördömda uppgiften nu före jul. Suck, pust, stånk, stön, och allt sådant där. Jag är spyfärdig av alla databaser, sökvertyg, booleska operatorer och trunkeringar. Dagens plugg fick mig verkligen på kasst humör.

Att den stora tvättstugan var fullbokad ända fram till typ samma dag som jag åker härifrån, gör inte mitt liv roligare precis. Nu måste jag använda den lilla så kallade tvättstugan som finns i korridoren. En tvättmaskin, en torktumlare. Inget torkskåp! Åh, jag blir galen. Jag torktumlar inte mina kläder, med undantag för strumpor, och tänker inte börja med det heller. Jag har ingen torkställning och bör heller inte torka kläder i min lägenhet (enligt fastighetsskötaren). Det är väl märkligt ändå, hur saker och ting ska förpesta ens tillvaro på så irriterande sätt.
Men vad fan, vad gör man då. Jag får helt enkelt hänga blöta kläder lite här och där i lägenheten och hoppas på det bästa.

Nu ska jag sätta mig i fåtöljen, alternativt lägga mig på sängen, och försöka tänka bort världen och alla jävligheter. Det hade varit rätt skönt att bara få dö en liten stund. Det sista jag vill fundera på nu är att jag ska skriva den där uppgiften i morgon. Om jag får mardrömmar om vetenskapliga databaser, tesaurer och söksträngar så blir jag inte ett dugg förvånad.

Jajamän, nu blir det minsann ingen ledig och päsig helg. Jag ska plugga! Om en stund ska jag traska bort till skolan, vilket tar ungefär en kvart. Just nu snöar det (igen) men det ser inte ut att vara alltför kraftigt. Eftersom det är lördag förmiddag helgen före jul så antar jag att det inte lär vara mycket folk (om ens några), i datasalarna där vi BHS-are brukar husera.

Så ja, roligare än så här blir det inte för tillfället! Jag har bestämt att jag måste plugga och åtminstone försöka fixa den här uppgiften innan jul, och då har jag inte "råd" att ta helg. Visserligen kommer jag att få ett naturligt avbrott senare under dagen då jag ska börja tvätta klockan 16. Men det är då! Nu är det bäst att jag äter något (inte orkat äta frukost än) och pallrar mig ner i några anständiga kläder.
Tjohej!

Nu är årets sista tenta avklarad! Jag tror att det gick hyfsat bra trots allt, lär nog bli godkänd. Men man kan aldrig vara säker. Jag vet i alla fall en sak; jag gillar inte Dewey! Helt ologiskt klassifikationssystem. Dessutom är det gammaldags och förlegat, och extremt amerikanskt (på ett dåligt sätt). Håhå jaja.
Problemet med salar löstes och jag fick sitta i ett helt eget rum. Tack och lov! Det var jobbigt som det var och jag vet inte hur det hade gått om jag varit tvungen att sitta i en stor sal med 15 andra personer, som också knapprar på tangentbord och bläddrar i papper.

Tentan i semantik och morfologi gick över förväntan, jag lyckades skrapa ihop till ett VG! Var definitivt inte väntat, trodde bara att jag med god marginal skulle bli godkänd. Så det var ju lite skoj, att jag skulle få precis den poängsumma som var den undre gränsen för VG. Ibland har man marginalerna på sin sida, jag är naturligtvis otroligt nöjd och stolt över mig själv.

Jag tror att jag verkligen kommer att kunna slappna av och ge mig själv en stressfri och behaglig julhelg. Åh vad det är behövligt! Jag längtar en massa, skönt att tiden går snabbt och att julen närmar sig med stormsteg. Om endast fyra dagar befinner jag mig hemma på landet och vet då att jag ska vara där i över två veckor.

Nu ska jag "bara" försöka snickra ihop en informationssökningsuppgift i helgen, jag vill ha den klar på söndag kväll för som sagt så är min måndag fulltecknad. Okej, jag får se hur det går med denna inlämning. Skulle den visa sig vara väldigt jobbig och kännas svår och tidskrävande för mig, så kan det hända att jag lägger ner den för tillfället. Det är ingen katastrof om jag inte lämnar in den nu heller, men jag vill ju förstås helst ha den klar innan jul. Inte minst för att få bort ett orosmoln, jag vill ha så lite som möjligt att störas av. Jag kommer ändå att ha en ny informationssökningsuppgift att jobba med under helgerna, samt att jag måste plugga klassifikationsteori inför tentan den 11 januari. Jippie!

Men jag älskar ändå högskolelivet, trots allt jobb och all stress som det innebär.

Jag har aldrig tidigare varit så stolt över mig själv, jag har aldrig förr varit så fast besluten att kämpa ända fram till målet och uppnå det jag föresatt mig. Äntligen känns det som om jag hittat mitt ställe, min grej. Varje dag växer jag som människa, varje dag berikas mitt liv, varje dag är jag tacksam att jag har möjligheten att fortsätta min strävan.

Jag har insett att det är livet som händer här och nu, det är mitt liv som pågår för fullt. Jag har förstått värdet av mitt liv, värdet av att ta tag i det och göra det till något meningsfullt. Jag har ett eget val, jag har mängder av möjligheter. Jag har valt livet och jag har valt att forma det till exakt det liv jag vill leva.

Ja, nu snöar det igen! Ännu mera snö, jag som tyckte att det redan var mycket. Temperaturen har stigit och snön ser ganska "blöt" ut. Har inte varit utomhus ännu, det känns som en ganska slapp dag. Men jag är trött och seg och har en vag huvudvärk som gör mig tung i huvudet.
I dag är det i alla fall Klemmingmöte, vilket nog blir rätt trevligt. Det var rätt länge sedan vi hade möte nu, och i dag ska vi tydligen ha värsta julfikat! Hoppas på det.
Före mötet ska jag kolla om semantiktentan finns att hämta ut, det vore kul om den gjorde det. Ska även ha telefonsamtal med min terapeut, och jag ska ringas upp angående morgondagens tenta och om det går att lösa problemet med salar. Så ja, lite grann att stå i blir det allt. Får väl försöka att plugga lite mer Dewey ikväll också, jag har inte varit så flitig på den fronten. Satt i och för sig och höll på med övningar i WebDewey i nästan tre timmar i går.

Nej, nu ska jag snart käka lunch och sedan får jag väl göra mig i ordning för att gå ut i snökaoset (som dagstidningarna säkert vill kalla det)!

Orkar och vill inte direkt blogga i dag, dagen började bra men blev allt annat än rolig. Tänker inte gå in i detalj på vad som har hänt, men det har med skolan att göra. Det rör min rätt till att skriva tentor i enskild sal, det har krånglat till sig rejält med detta och jag är så trött och besviken att jag bara vill spy.
Allt detta nådde sin kulmen i dag, det blev droppen som fick bägaren att rinna över. Till slut fick jag ett totalt sammanbrott och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Känslor av att vara förorättad, sviken, nonchalerad och betraktad som dum, blev mig övermäktiga.

Förmodligen inte konstigt att jag reagerade så starkt som jag gjorde. Jag har under en längre tid levt med stor stress och press och nu krävdes det inte speciellt mycket för att det skulle brista. Men å andra sidan så är detta en situation som inte alls är okej, det ska inte behöva bli på detta viset. I morgon får jag veta om det går att lösa, eller om jag kommer att bli tvungen att finna mig i något som jag vanligtvis inte ska behöva finna mig i. Alternativet är att jag bojkottar hela tentan på fredag, om det inte löser sig, men det känns väl inte som den bästa idén heller. Jag har ändå inget att förlora på att testa att skriva tentan på fredag, antar jag.

Tog för ett tag sedan 10 mg Theralen för att lugna mig, jag var helt i upplösningstillstånd. Normalt tar jag bara Theralen som sömnmedicin annars, vid behov. Men nu blev allting bara för jobbigt så jag tog två tabletter. Nu har den börjat verka ordentligt och jag är seg, tung och dåsig. Och visst är jag lugnare! Allt det jobbiga inom mig har dämpats.
För att riktigt spä på det besvärliga så fick jag ett mindre trevligt brev i dag. En sjukhusräkning på 530 kr. Tack så himla mycket, precis vad jag önskade mig. Jag hade nästan förträngt att det skulle dimpa ner en fet faktura från den där gången i november, när jag hamnade på sjukhus. Dock har jag frikort så 300 kr av den där summan ska jag med största sannolikhet inte ens betala. Men ändå. Tröttsamt.

Har varit och simmat i dag. Min dag började inte bra, jag hade astråkigt och kunde knappt koncentrera mig på att plugga. Som en skänk från ovan fick jag sms från Malou, hon frågade om jag ville följa med och simma. OM! Självklart, jag slängde ihop badkläderna och stack iväg. Sen simmade vi 40 längder, snackade lite skit, badade i vågbassängen (vilket var skithärligt och kul!) och snackade ännu mer skit. Sen följde jag med Malou hem till hennes syrra, man och son. Vi drack te, käkade lussebulle och pepparkakor. Snackade om ditt och datt och bara slappade. Riktigt trevligt. Det var gött att bara umgås lite med folk också, och kul att träffa nya människor som man aldrig träffat förut. Naturligtvis var det jätteskönt att simma, nu känner jag mig avslappnad och lagom mör i kroppen.

Plugget ja. Det går väl sådär. Har för tillfället grymt svårt att koncentrera mig. Det är tusen andra tankar i huvudet hela tiden. Att boken är på engelska och handlar om klassifikation är ju inte direkt hjälpsamt heller... Gah. Men i morgon ska jag väl plugga ihop med några klasskompisar, är det tänkt. Kan ju vara behövligt.
På torsdag eller fredag ska vi i alla fall få reda på hur tentan i semantik och morfologi gick. Spännande!

Japp, i dag så fick man då reda på resultatet från XML/SKOS-uppgiften. GODKÄNT! Trodde nästan att jag såg fel när det stod ett stort fett G i kommentarerna! Jag och Ulrika har verkligen jobbat skitbra ihop, vi kämpade och slet med uppgiften tills vi nästan blev spyfärdiga. Nu känner vi att det var värt det, vi klarade vår uppgift och kan lägga den till handlingarna, vilket är otroligt skönt. Tjoho!
Jag har fortfarande inte fått underkänt på någonting, hoppas att det fortsätter i den stilen!

Som sagt är det Deweytenta på tur, på fredag. Förhoppningsvis ska jag även börja skriva på informationssökningsuppgiften under veckan, jag tänkte att den ska vara färdig att lämnas in på söndag kväll. Nästa måndag kommer att vara fullspäckad som det är och jag vill inte besväras av en oavslutad uppgift. På tisdagen i nästa vecka åker jag hem till Grebbestad och tar julledigt! Det ska bli underbart, jag har en sådan enorm abstinens efter mina kära djur. Jag saknar verkligen att rida, jag saknar att rykta hästarna, jag saknar till och med att smörja träns. Det känns illa! Under jul och nyår ska jag ge mig själv en dunderdos av all feel-good som finns hemma; djuren och familjen! I miss you so, sweethearts.

Hmm, jag skulle ju plugga i dag... Eller? Så var det tänkt i alla fall. Men har jag pluggat något då? Näe, inte ett smack. Inte än åtminstone. Men kvällen är ju ung, det finns massor av tid till plugg! Eheh.
Skulle ju färga håret också ja *host*. Och så var det jättejättenödvändigt att städa toaletten och dammsuga hela lägenheten... Jo men det var det faktiskt. Och diska all disk. Man skulle kunnat tro att det bodde en ungkarl här.
Men nu är det mycket finare, dock inte perfekt, för jag har fortfarande inte skaffat en golvmopp... Det har hela tiden blivit bortprioriterat. Hur kul, på en skala, är det liksom att köpa städattiraljer? Nä, det hamnar inte på min topp-tio-lista över vare sig favoritaktiviteter eller vill-ha-saker.

Jag var ute och promenerade i dagsljus i dag (i solsken till och med), det var inte illa. Var nog ute minst 45 minuter i alla fall. Det var kallt, temperaturen hade sjunkit betydligt igen. Men ack så vackert det var! Helt underbart i Stadsparken, var tvungen att ta ett foto (som blev hyfsat bra för att komma från en mobilkamera) som jag lägger in här nedanför. En promenad är alltid en positiv prestation. Så det så!

En annan bra prestation var att jag tog kort på ett par prylar och la ut på auktion på Tradera. Hoppas någon vill köpa det bara. Annars blir jag vrång och sur! Hmpf.

Nu är det nog dags för kvällsmat skulle jag tro. I dag består den av en blandad liten sallad (rester från tacosen, alltså...) och kanske ett par skivor julknäckebröd. Ja, jag förbereder mig för mitt nya och sunda leverne som börjar efter nyår! Det ska bli totalstopp för godis, chips och sådana onyttigheter. Möjligtvis att jag ska kunna unna mig en kaka eller liknande vid högtider. Ska dessutom laga och äta nyttigare och fräschare mat. Inte en massa vit pasta, dåligt bröd, corn flakes, korv och sådant. Nej, det blir nog en stor flirt med mitt forna veggo-liv! Hej linser, bönor, ärtor och en massa smaskiga grönsaker. Plus kyckling, fisk och sådana sunda grejer.
Förutom det ska jag satsa på mer motion, ska bestämma att simma minst en gång i veckan eller så.
Nu ger jag mig attan på att jag ska skaffa en sundare livsstil!

Nu har den faktiskt börjat infinna sig på allvar - julstämningen. Det var så otroligt mysigt och fint när jag promenerade i Stadsparken tidigt ikväll, alla ljusslingor i träden och snön. Trots att det var riktigt råkallt och inte alldeles roligt att gå överallt eftersom temperaturen sjunkit och gjort underlaget till en blandning av is och slask, så kändes det hoppfullt och rofyllt att strosa omkring i stan i dag. Inte ens två veckor kvar till julafton och det märks faktiskt, på flera sätt.

Jag känner mig inte ens särskilt stressad längre. Kanske har jag börjat vänja mig vid högskoletempot och studentvardagen, vem vet. Det känns hur som helst riktigt bra, jag tar inte längre allt på blodigt allvar eller stressar upp mig till tusen för att jag inbillar mig att ALLT är viktigt och att jag måste hinna lusläsa all litteratur. Självklart har mina fina resultat påverkat mig en massa, när jag har märkt hur bra jag kan göra ifrån mig så har jag även börjat slappna av. Jag har blivit mer motiverad och sporrad, men jag har samtidigt lärt mig att spänna av och lita till mig själv. Jag har hittills inte blivit underkänd på någonting, men jag vet inte om det kommer att hålla i sig. Ett visst moment är jag rätt tveksam till. I nästa vecka får jag se hur rätta mina farhågor är.
Den kommande tentan är jag inte orolig över, men jag måste börja plugga lite mer seriöst till den. Blev tyvärr inte mycket gjort i dag. Förutom det så är det informationssökningsuppgiften som jag måste skriva, den känns inte alls rolig, men jag får helt enkelt bita i det sura äpplet och göra den innan jag åker hem och tar julledigt.
Innan jul ska vi även påbörja det nya informationssökningsmomentet (suck!). Så den uppgiften plus plugg till klassifikationsteoritentan måste jag sysselsätta mig med under mitt "jullov". Tänkte dock ta själva juldagarna och nyårsdagarna helt lediga och ägna mig åt skolarbete endast i mellandagar och efter nyår. Man måste tänka på sig själv och familjen också!

Så här ser det ut i Stadsparken just nu.

Vad är det för jävla fel på folk egentligen?! Helt seriöst alltså, jag upphör aldrig att förvånas. Ikväll har hyreslägenhetslivet visat mig en dålig sida. Jag hade tvättid klockan 16-21, men när jag kom ner till tvättstugan strax efter 19 så var det någon *pip* idiot till *pip* som hade snott min tvättid! Den IQ-befriade personen ifråga hade lagt vantarna på en av tvättmaskinerna och ockuperat halva tvättstugan. What the fuck?! Om det inte hade varit så att jag faktiskt inte hade mer att tvätta så hade jag stannat tvättmaskinen och slängt ut de förbannade klädtrasorna på det äckliga golvet. Jag lovar. Men nu orkade jag inte bry mig såpass mycket, utan slängde in mina kläder i torkskåpet och gick. När jag ungefär en och en halv timme senare besökte tvättstugan igen så var även den andra tvättmaskinen ockuperad samt också torktumlaren. Jag blev ännu mer förbannad och kunde inte hejda mig från att skriva en småarg lapp och lämna på tvättmaskinen. Dock fick jag verkligen göra mitt yttersta för att behärska mig och låta bli att skriva riktigt fula saker som inbegrep svordomar och okvädingsord.

Vad är det med folk? Hur svårt kan det vara att acceptera systemet med tvättider? Är det på något vis besvärligt att boka tvättider och hålla sig till dessa, och låta andra människor få ha sina tvättider ifred? Jag skulle fan aldrig gå ner och börja tvätta när någon annan har bokat tvättstugan. Skärpning folk! Sådana här händelser gör att jag skäms för att vara av samma art som dessa nötter som nedlåter sig till att göra så simpla saker som att sno åt sig andras tid och rättigheter.

I dag är det en sådan där dag som man helst inte vill ha överhuvudtaget, en dag då man inte vill kliva ur sängen, inte göra någonting. Jag är fruktansvärt trött i skallen, helt seg och slö. Hela jag går i ultrarapid känns det som.
Dagen började ju fantastiskt bra med att jag försov mig, vaknade med ett ryck när det knackade på dörren. Det var grannen/klasskompisen Jeanette, vi brukar gå ihop till skolan. Ja det var ju inte så mycket att göra, jag la mig i sängen igen och somnade om. Tänkte att jag kunde gå på den andra lektionen i dag, den som egentligen klassens två andra grupper ska gå på. Men det sket sig också, för jag vaknade först framåt tolv igen, så det hade blivit ganska stressigt om jag skulle iväg till skolan. Dessutom var jag ju astrött i skallen, så jag struntade i skolan i dag. Inga övningar i WebDewey för mig denna fredag. Men vad fan, nu har jag fått min kursbok så jag kan sitta hemma och läsa i den och göra övningar hemifrån i helgen.

Det är alltså en ganska meningslös dag. Jag har bara suttit vid datorn, tagit en promenad och handlat mat. Jag har lagat tacos och ätit, hade egentligen tänkt göra linssoppa i dag, men var inte sugen på det, utan tacos. Det är ju fredag liksom! Min ekonomi är minst sagt ansträngd, men jag unnade mig ändå att köpa grejer till tacos. Inte så hiskligt dyrt, och så blir det ju faktiskt rätt mycket mat så jag kan äta av det i morgon också.
Håller även på med tvätten nu, det är ganska trivsamt. Förutom att det blir ett himla spring ner till källaren hela tiden, förstås. Senare blir det till att kolla på Idol-finalen, man måste tillfredsställa sina fjortisbehov ibland! Och när det är final får man ju faktiskt se till att titta.

Lagom spännande blogginlägg, men det får gå! Är inte alls inspirerad i dag, bara degig. Man kan inte vara på topp jämt, man får helt enkelt acceptera att de där mindre roliga dagarna också måste finnas.

Jag vill ha ett bolltäcke! Ja, jag vet att det låter helt sjukt och flummigt. Vad sjutton är ett bolltäcke liksom?! Jag vet själv inte så mycket om det, men det är ett täcke med bollar fastsydda inuti, de ligger alltså inte löst. Det är tungt, väger ca 6-7 kg. Bolltäcken används som en slags terapeutisk metod kan man säga, mot så olika "problem" som ADHD, Aspergers, autism, ätstörningar, ångest, rastlöshet och sömnsvårigheter. Bollarna ska tydligen trycka mot kroppen och stimulera på en massa olika ställen och det ska ge lugn och välbefinnande.
Jag är grymt sugen på att testa ett bolltäcke! Vill veta om det kan göra någon nytta. Skulle vilja prova det främst med tanke på mina sömnproblem (orolig sömn osv) samt ångest. Det ska även kunna förbättra koncentrationsförmågan.

Jag pratade med min kontakt på öppenpsyk om detta, hon sa att det nog skulle vara möjligt att få prova ett bolltäcke då det räknas som hjälpmedel. Får prata med arbetsterapeut eller liknande. Hur som helst så kommer det nog dröja ett litet tag, jag ska ju flyttas över till vården i Borås vid årsskiftet, så man får ta itu med den frågan när flytten är klar.
Åh, jag vill inte vänta! Jag är ju så sjukt otålig, och när jag har fixerat mig vid något så är det skitsvårt att släppa det. Jag vill att saker och ting ska hända nu nu nu! Suck. På den fronten är jag en typisk ADHD-människa, haha.

Nu älskar jag verkligen Studentkåren i Borås, och i synnerhet Bibliotekshögskolans kårsektion BIMBO! Anledningen? Jo, de fixade snabbt och smidigt ett litet problem för mig och ett gäng klasskompisar.
 
Vi hade nämligen en inlämningsuppgift för ett tag sen, och jag gjorde aldrig den då jag prioriterade andra uppgifter som jag kände var tvungna att komma före. Alltså var jag ju väl medveten om att det skulle bli en omtenta för mig. I dag publicerades den nya inlämningsuppgiften och jag reagerade direkt på dess deadline. Den skulle lämnas in senast kl 12 den 17 december. Till saken hör att vi har en salstenta kl 13 samma dag. Helt galet alltså! Så kort tid för en hyfsat tidskrävande och omfattande uppgift och dessutom deadline samma dag som en tenta. Jag frågade direkt läraren om det inte gick att ändra, och sa vad jag tyckte om saken. Han var allmänt nonchalant och svarade bara att man fick räkna med att saker och ting krockade, så det skulle han inte göra något åt. Jag tyckte naturligtvis inte att det var okej så jag fick rådet att ta kontakt med utbildningsansvarig i BIMBO. Sagt och gjort, jag skickade omedelbart iväg ett mail och ett par timmar senare fick jag svar. Han hade pratat med kursansvarig lärare och fått honom att ändra sig! Så nu är alltså deadline för denna uppgift framflyttad och det känns som man har en mer rimlig chans att hinna och orka knåpa ihop informationssökningsuppgiften.

Tack BIMBO! Nu vet jag att Kåren kan påverka och göra skillnad, den är onekligen skitbra för oss studenter att engagera sig i. Känns bra att jag aldrig tvekade på att bli medlem redan från början.

Kul att se att statistiken har blivit så mycket bättre! Bloggens besökare har stigit kraftigt det allra senaste, det gör mig glad. Kanske jag borde marknadsföra min blogg ännu mer? Göra mer reklam för den så att säga. Men hur och var? Ge mig gärna tips! Och ge mig också hemskt gärna tips på hur jag ska göra bloggen roligare och mer intressant att läsa. Vad jag ska skriva om till exempel. Jag vet att bilder förbättrar bloggen betydligt, och nu har jag i alla fall börjat lägga in bilder. Dock är det där lite problematiskt, för jag har knappt ens några gamla bilder och foton på den här datorn, dessutom har jag ingen kamera förutom den halvkassa kameran i mobilen. Jag är inte den typen som brukar fota mycket heller, jag tänker helt enkelt inte på att göra sånt! Men antagligen hade det blivit mer foton om jag nu hade ägt en kamera. Har ju sagt att jag ska skaffa en digitalkamera någon gång. Jag vill gärna ha en, men som fattig student är det inte något man springer och impulsköper sådär helt apropå.
Men ja, skitkul att fler och fler nu läser min blogg! Fortsätt med det också, och se till att kommentera mera!
(Ja, jag framstår nog som en äkta bloggnörd nu, och jag känner mig som en också...)

Det finns mycket att vara irriterad på just nu. Känner att jag tyvärr ger efter för många av mina irritationer och förargelser också, på det viset att jag låter mig absorberas så mycket av störningsmomenten. Det kanske kan vara positivt i någon bemärkelse också, vad vet jag.
I alla fall så är det ju problemet med fukt och mögel i min lägenhet. Ringde hyresvärden imorse, de sa att fastighetsskötaren skulle "kolla på det när han hade tid". Jösses. Ska man behöva göra som de franska bönderna som tippade skit utanför regeringens lokaler för att det skulle hända något? Jag sa ju till hyresvärden att det är fukt och mögel och att mina hälsa påverkas av det. Händer ingenting i morgon så får jag gå till deras kontor och visa att det är allvar. Dessutom ska jag ringa vårdcentralen i morgon och höra vad de säger, jag får nog gå dit på läkarbesök och ta prover. Hoppas det i alla fall.

Ett annat bekymmer är kurslitteratur. Jag beställde två böcker, trodde jag, men efter en dag eller två fick jag mail från adlibris. Tydligen var den ena boken slut hos förlaget och de visste inte när den skulle komma in igen. Tack så otroligt mycket. Varför går det att beställa en bok och få orderbekräftelse om den är helt slut? Dåligt. Den är slut på de andra ställena jag kollat också. Härligt, verkligen. Det är aplång kö på de exemplar som högskolans bibliotek har och kvar finns endast referensexemplaret. Jo det är ju så himla kul att vara tvungen att sitta i bibblan och läsa en bok...

Västtrafik gav mig ytterligare störningsmoment i går kväll. Inställt tåg resulterade i att jag inte var framme i Borås förrän strax före tolv på kvällen. Jag skulle varit framme halv elva. Blev tvungen att ta ett tåg Göteborg-Borås, det visade sig att detta tåget inte kunde betalas med Västtrafiks kontoladdning trots att det var Västtrafik i samarbete med SJ som körde tåget. Tack! Jag älskar verkligen när precis allt måste krångla så mycket som det bara går! Jag blev tvungen att lösa en enkelbiljett för 65 kr för att inte bli avslängd i Hindås eller någon annan gudsförgäten håla.
Traskade in på Tidpunkten i dag och hörde hur det funkade med resegaranti och ersättning. Fick blanketter som tydligen ska fyllas i, och uppenbarligen måste jag skicka med kopia på SJ-biljetten för att ersättas för den... Hurra. Som sagt, det ska krånglas med saker och ting i all oändlighet.

Nu vet jag inte om jag har så mycket mer att gnälla om, men det har jag antagligen. För tillfället har jag ju irritation deluxe. Jo just det, eftersändningen av min post fungerar sämre än sämst. Det är icke att förglömma. Måste påminna mig själv om att jag ska komma ihåg att inte glömma att ringa till den där *pip* adressändring. Betala för en tjänst som inte levereras? Självklart, det tycker jag är helt okej.

Tjoho! Life is a bitch, and it has puppies!

Lägger in lite fler gamla bilder nu när jag har tillgång till dem!

 

Är hemma i Grebbestad och tar det lugnt, men i kväll bär det av tillbaka till Borås igen. Skönt på sätt och vis, förutom vad gäller en sak. Jag har ju haft en massa problem med min hälsa de senaste veckorna, konstant huvudvärk, onormal trötthet, illamående osv. Har nu kommit fram till vad som tveklöst måste vara orsaken till det! Min lägenhet har ju ett gammalt fönster som inte är tätt, det drar in kall luft och det blir hela tiden kondens på fönstret. Har även upptäckt att det måste vara någon slags svart mögel som växer precis ovanför fönstret. Stort stort varningstecken här! Jag har alltså med största sannolikhet blivit sjuk av min lägenhet, fuktproblem och mögel. Har pratat en del med pappa om det och han blev skitförbannad och upprörd, sa att det där kan vara extremt hälsofarligt och att jag kan anmäla dem som jag hyr av. Så i morgon ska jag traska raka vägen till *** som jag hyr av och säga några sanningens ord. Där kan jag inte bo kvar och dem måste fixa en ny lägenhet till mig. Fy fan säger jag bara! Att det ska bli sån här skit också. Hoppas de tar sitt ansvar, annars kan jag lova att dem snart kommer ligga risigt till.

Och så blev det lite blandade gamla bilder på djuren!

Well, då har man återigen påbörjat en ny kurs. Det är inte klokt vad tiden flyger iväg, första december är det i dag också! Man blir helt paff. Smällkall vinter har man fortfarande också. Borås är vitt och gnistrande kallt. Tyvärr är det rätt kallt i min lägenhet också, fast jag nu har elementet uppvridet till max. Men det är gamla fönster som inte är direkt täta så jag känner hur det drar in kall luft. Mm, verkligen härligt... Blir det värre och jobbigt i vinter så får jag minsann höra av mig till Newsec, som jag hyr av. Man ska ju inte behöva frysa arslet av sig inne i lägenheten liksom, det räcker med att man blir en isbit när man är utomhus.

I morgon är det en föreläsning på förmiddagen, introduktion till Dewey. I dag hade vi två föreläsningar om klassifikation. Intressant men en aning krångligt, det blir väldigt mycket sådär i början, men det ordnar nog upp sig allt eftersom. Jag har beställt kurslitteratur, två böcker på engelska. Ganska billiga, tyckte jag först. Men totalt med frakt gick det ändå upp i nästan 700 spänn...! Usch. Pengarna bara rullar iväg, det är frustrerande.

Efter föreläsningen i morgon ska jag så äntligen fara hem till Grebbestad! Det var längesen sist, åkte tillbaka till Borås den tredje november senast, tror jag. Jag har inte kunnat åka hem och hälsa på förrän nu, på grund av ekonomi och tidsbrist. Men nu så ska det bli riktigt skönt och roligt att komma hem igen, hem till alla djur och familjen! Ska gosa med hästapållarna, pussa på mularna och borra in näsan i deras lurviga vinterpälsar. Jag ska klappa och kela med katterna, leka och mysa med vovven och bara insupa alla djurdofter och känna hur jag får ny energi av dem. I helgen ska jag bara vila, slappna av och låta hjärnan få en paus. Däremot ska min kropp få jobba, jag ser fram emot det. Fysiskt arbete i stallet och förhoppningsvis åtminstone en ridtur. Vad underbart det ska bli att få lägga undan den psykiska pressen och bara låta kroppen arbeta.

Jag har lite andra småsaker jag tänkte pyssla med också, rensa och städa bland alla mina prylar som jag har kvar hemma. Ska verkligen försöka vara hård mot mig själv och bestämma mig för att göra mig av med en del grejer, ska rensa ut saker och lägga ut på Tradera. Har säkert en del kläder och annat krafs som jag inte behöver, sådant som jag knappt vet om att jag har. Behöver dessutom alla pengar jag kan få in. Jag är i behov av att köpa lite nya kläder, och jag vill skaffa ett hackamore till Linda. Jag skulle verkligen behöva thermoridbyxor, nya ridvantar, varma ridstövlar eller ridskor och eventuellt en ny varm ridjacka. Oj, allt det där skulle bli väldigt dyrt. Och det är svårt att veta hur mycket man ska satsa på ridgrejer, då jag ju inte är hemma så himla mycket. Fast under jul och nyår blir det såklart en del. Då kommer jag att vara hemma i Grebbestad från den 21:e december fram till 9:e januari eller något sådant.
Läkarbesök i Strömstad ska jag hinna med i mellandagarna också, sedan ska jag remitteras och flyttas över till Borås. Äntligen! Det ska bli bra att kunna gå på öppenpsyk här i stan, hoppas att det inte tar för lång tid att få läkare här. Vet inte om jag ska gå hos en terapeut här också, men jag hoppas det. Tror att jag behöver det. Det känns inte aktuellt att sluta ha en samtalskontakt. Nåja, det blir nog bra.