Lappa och laga
Ja, det är ungefär vad jag pysslar med på dagarna. Känns det åtminstone som. Jag lappar och lagar, eller försöker i alla fall, min söndertrasade tillvaro. Skärvor av mitt liv, bitar av det jag trodde var verklighet, flisor av en en vardag som jag trodde mig tillhöra.
Ännu en gång gick jag sönder. Tillvaron gick i kras. Marken under mina fötter rämnade och jag föll.
Jag föll och jag föll och jag föll... så långt ner att jag inte trodde att det var möjligt.
Men på något märkligt sätt har jag framhärdat. Jag skulle definitivt inte vilja påstå att jag är helt återställd. Nej, varje dag är fortfarande en kamp. Ett evigt kämpande mot ångesten och den svarta smärtan som byggt sitt bo inuti min bröstkorg. Som stundtals lever om så häftigt därinne att det känns som om varje revben ska sprängas i bitar. Jag bara väntar på att en stor, svart, kraxande fågel ska tränga sig ut ur min kropp. Men nu har jag ju lärt mig, den kommer för alltid att finnas inom mig. Dock kan jag hålla den i schack, tämja den, tysta den, kväva den. Och det är detta jag ständigt tränar på. Öva, öva, öva.
Det händer så mycket saker just nu. Vi tar det i tur och ordning, sakligt och fint.
1. Min älskade farfar har gått vidare. Han har lämnat jordelivets slit och äntligen får han vila och slippa ifrån det jobbiga som han tvingades genomlida under sin sista tid. Må han vila i frid.
2. Jag har flyttat. Formellt sett flyttade jag dock redan den 1 maj, men eftersom jag var inlagd på psyk 3 maj-29 maj så har det varit tämligen svårt att kunna flytta, rent praktiskt. Nu håller jag som bäst på att bo in mig.
3. Jag har fått reda på att jag misstänks, förutom ADHD/ADD, ha någon typ av autismspektrumstörning. Därför ska jag remitteras till neuropsyk i Uddevalla. Det är inte omöjligt att jag uppfyller kriterierna för Aspergers syndrom. Ärligt talat så skulle det inte förvåna mig om så är fallet, men samtidigt känner jag mig motsträvig. Att få en psykiatrisk diagnos, vilken det än månde vara, är en stor process i sig och ger upphov till många tankar och funderingar. Dylika saker är inte helt enkla att bara acceptera och sedan fortsätta som vanligt.
4. Jag är förbannad på NÄL och deras psykdoktorer. Den läkare som skrev sjukskrivningsintyget på mig träffade jag aldrig, hade inte ens pratat med. Jag tror att denne läkare endast hade ögnat igenom lite gammal skåpmat från min digra journal, ty denne klåpare förde in som diagnos "emotionellt instabil personlighetsstörning"! Denna diagnos hade man som arbetsdiagnos på mig under en tid, men efter en omfattande utredning togs den bort under 2008. Undra på att jag blir upprörd! Det där är alltså ren lögn, den diagnosen har man kommit fram till att jag absolut inte har. Huvuddiagnosen är "hyperaktivitetsstörning". Ja, låter lite märkligt det där också. Men såvitt jag vet så har jag åtminstone ADD. Dock borde anledningen till sjukskrivningen vara depression. Man har sagt mig att jag har/hade depression med psykotiska inslag. Har även problem med ångest (inklusive panikångest) samt självskadebeteende.
Nog för denna gången. Jag återkommer!
Ännu en gång gick jag sönder. Tillvaron gick i kras. Marken under mina fötter rämnade och jag föll.
Jag föll och jag föll och jag föll... så långt ner att jag inte trodde att det var möjligt.
Men på något märkligt sätt har jag framhärdat. Jag skulle definitivt inte vilja påstå att jag är helt återställd. Nej, varje dag är fortfarande en kamp. Ett evigt kämpande mot ångesten och den svarta smärtan som byggt sitt bo inuti min bröstkorg. Som stundtals lever om så häftigt därinne att det känns som om varje revben ska sprängas i bitar. Jag bara väntar på att en stor, svart, kraxande fågel ska tränga sig ut ur min kropp. Men nu har jag ju lärt mig, den kommer för alltid att finnas inom mig. Dock kan jag hålla den i schack, tämja den, tysta den, kväva den. Och det är detta jag ständigt tränar på. Öva, öva, öva.
Det händer så mycket saker just nu. Vi tar det i tur och ordning, sakligt och fint.
1. Min älskade farfar har gått vidare. Han har lämnat jordelivets slit och äntligen får han vila och slippa ifrån det jobbiga som han tvingades genomlida under sin sista tid. Må han vila i frid.
2. Jag har flyttat. Formellt sett flyttade jag dock redan den 1 maj, men eftersom jag var inlagd på psyk 3 maj-29 maj så har det varit tämligen svårt att kunna flytta, rent praktiskt. Nu håller jag som bäst på att bo in mig.
3. Jag har fått reda på att jag misstänks, förutom ADHD/ADD, ha någon typ av autismspektrumstörning. Därför ska jag remitteras till neuropsyk i Uddevalla. Det är inte omöjligt att jag uppfyller kriterierna för Aspergers syndrom. Ärligt talat så skulle det inte förvåna mig om så är fallet, men samtidigt känner jag mig motsträvig. Att få en psykiatrisk diagnos, vilken det än månde vara, är en stor process i sig och ger upphov till många tankar och funderingar. Dylika saker är inte helt enkla att bara acceptera och sedan fortsätta som vanligt.
4. Jag är förbannad på NÄL och deras psykdoktorer. Den läkare som skrev sjukskrivningsintyget på mig träffade jag aldrig, hade inte ens pratat med. Jag tror att denne läkare endast hade ögnat igenom lite gammal skåpmat från min digra journal, ty denne klåpare förde in som diagnos "emotionellt instabil personlighetsstörning"! Denna diagnos hade man som arbetsdiagnos på mig under en tid, men efter en omfattande utredning togs den bort under 2008. Undra på att jag blir upprörd! Det där är alltså ren lögn, den diagnosen har man kommit fram till att jag absolut inte har. Huvuddiagnosen är "hyperaktivitetsstörning". Ja, låter lite märkligt det där också. Men såvitt jag vet så har jag åtminstone ADD. Dock borde anledningen till sjukskrivningen vara depression. Man har sagt mig att jag har/hade depression med psykotiska inslag. Har även problem med ångest (inklusive panikångest) samt självskadebeteende.
Nog för denna gången. Jag återkommer!
Tankar från tiden på avdelning 57
Jag skrev en del under min vistelse på psykiatriska avdelningen på NÄL under maj, jag tänkte dela med mig lite grann. Det är osorterade tankar, framtänkta av ett stressat sinne. Dissociativt, gränspsykotiskt, ångestfyllt och deprimerat. Men orden kan ändock flöda. Dessa är skrivna den fjärde maj, min första dag på psyk. Varsågoda.
När lögnen blir sanning
När jaget blir främmande
När land blir hav
Och skeppet du seglade
förliser i okänt vatten
Då grumlar sig synen
Då tystnar världens sus
Då stillnar alla rörelser
Och du står ensam kvar
med ett skrik i ditt huvud
Det där skriket inombords
som liksom fortplantar sig
går som en rysning ned
längs kroppens alla lemmar
Men munnen förblir stängd
För den där snaran kring din hals
snörs åt så hårt
att du i stället faller
Faller hårt till marken
avsvimmad och avdomnad
nedslagen och sönderslagen
När du blir omkullkastad
Och allt du trodde på,
trodde att du tänkte,
trodde att du kände
tyckte,
tyckte om,
tyckte illa om,
Endast var en flyende häst
Ditt sinnes skenfärd
drar med sig allt hopp
kullkastar dina planer
I ett stort svart hål finns inga öron
Ingen som lyssnar,
ej heller någon som ids höra
Sandra Ek, 4/5 2012
När lögnen blir sanning
När jaget blir främmande
När land blir hav
Och skeppet du seglade
förliser i okänt vatten
Då grumlar sig synen
Då tystnar världens sus
Då stillnar alla rörelser
Och du står ensam kvar
med ett skrik i ditt huvud
Det där skriket inombords
som liksom fortplantar sig
går som en rysning ned
längs kroppens alla lemmar
Men munnen förblir stängd
För den där snaran kring din hals
snörs åt så hårt
att du i stället faller
Faller hårt till marken
avsvimmad och avdomnad
nedslagen och sönderslagen
När du blir omkullkastad
Och allt du trodde på,
trodde att du tänkte,
trodde att du kände
tyckte,
tyckte om,
tyckte illa om,
Endast var en flyende häst
Ditt sinnes skenfärd
drar med sig allt hopp
kullkastar dina planer
I ett stort svart hål finns inga öron
Ingen som lyssnar,
ej heller någon som ids höra
Sandra Ek, 4/5 2012
