Nej
Orkar och vill inte direkt blogga i dag, dagen började bra men blev allt annat än rolig. Tänker inte gå in i detalj på vad som har hänt, men det har med skolan att göra. Det rör min rätt till att skriva tentor i enskild sal, det har krånglat till sig rejält med detta och jag är så trött och besviken att jag bara vill spy.
Allt detta nådde sin kulmen i dag, det blev droppen som fick bägaren att rinna över. Till slut fick jag ett totalt sammanbrott och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Känslor av att vara förorättad, sviken, nonchalerad och betraktad som dum, blev mig övermäktiga.
Förmodligen inte konstigt att jag reagerade så starkt som jag gjorde. Jag har under en längre tid levt med stor stress och press och nu krävdes det inte speciellt mycket för att det skulle brista. Men å andra sidan så är detta en situation som inte alls är okej, det ska inte behöva bli på detta viset. I morgon får jag veta om det går att lösa, eller om jag kommer att bli tvungen att finna mig i något som jag vanligtvis inte ska behöva finna mig i. Alternativet är att jag bojkottar hela tentan på fredag, om det inte löser sig, men det känns väl inte som den bästa idén heller. Jag har ändå inget att förlora på att testa att skriva tentan på fredag, antar jag.
Tog för ett tag sedan 10 mg Theralen för att lugna mig, jag var helt i upplösningstillstånd. Normalt tar jag bara Theralen som sömnmedicin annars, vid behov. Men nu blev allting bara för jobbigt så jag tog två tabletter. Nu har den börjat verka ordentligt och jag är seg, tung och dåsig. Och visst är jag lugnare! Allt det jobbiga inom mig har dämpats.
För att riktigt spä på det besvärliga så fick jag ett mindre trevligt brev i dag. En sjukhusräkning på 530 kr. Tack så himla mycket, precis vad jag önskade mig. Jag hade nästan förträngt att det skulle dimpa ner en fet faktura från den där gången i november, när jag hamnade på sjukhus. Dock har jag frikort så 300 kr av den där summan ska jag med största sannolikhet inte ens betala. Men ändå. Tröttsamt.
Allt detta nådde sin kulmen i dag, det blev droppen som fick bägaren att rinna över. Till slut fick jag ett totalt sammanbrott och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Känslor av att vara förorättad, sviken, nonchalerad och betraktad som dum, blev mig övermäktiga.
Förmodligen inte konstigt att jag reagerade så starkt som jag gjorde. Jag har under en längre tid levt med stor stress och press och nu krävdes det inte speciellt mycket för att det skulle brista. Men å andra sidan så är detta en situation som inte alls är okej, det ska inte behöva bli på detta viset. I morgon får jag veta om det går att lösa, eller om jag kommer att bli tvungen att finna mig i något som jag vanligtvis inte ska behöva finna mig i. Alternativet är att jag bojkottar hela tentan på fredag, om det inte löser sig, men det känns väl inte som den bästa idén heller. Jag har ändå inget att förlora på att testa att skriva tentan på fredag, antar jag.
Tog för ett tag sedan 10 mg Theralen för att lugna mig, jag var helt i upplösningstillstånd. Normalt tar jag bara Theralen som sömnmedicin annars, vid behov. Men nu blev allting bara för jobbigt så jag tog två tabletter. Nu har den börjat verka ordentligt och jag är seg, tung och dåsig. Och visst är jag lugnare! Allt det jobbiga inom mig har dämpats.
För att riktigt spä på det besvärliga så fick jag ett mindre trevligt brev i dag. En sjukhusräkning på 530 kr. Tack så himla mycket, precis vad jag önskade mig. Jag hade nästan förträngt att det skulle dimpa ner en fet faktura från den där gången i november, när jag hamnade på sjukhus. Dock har jag frikort så 300 kr av den där summan ska jag med största sannolikhet inte ens betala. Men ändå. Tröttsamt.
Kommentarer
Trackback
