Flashback x2
Rotade i en gammal dagbok, eller gammal och gammal... Detta skrev jag i april i år. Klistrar in det här bara för att. Maybe lack of fantasy.
Lömsk längtan
Ibland längtar jag tillbaka till både fängelset och slutenpsyk. Mest för de rigoröst strukturerade dagarnas skull. Men hade jag varit tvungen att välja en månad på något av ställena så hade jag valt fängelset. Om jag fick sitta i öppen anstalt igen, vill säga. Mer frihet än den låsta psykavdelningen. Och för att slippa alla trasiga människor, alla jämrande själar man omges av. Visst är fängelsekunderna också varsitt tragiskt öde, men där är ångesten inte lika koncentrerad. Deras plågor luktar inte lika starkt, de sticker inte lika fränt i näsborrarna. Psykets ångor kan vara outhärdliga. Alla dessa människospillror, vrak på ett stormande hav.
Men visst kan jag längta tillbaka. Paradoxen i att lämna över hela sig själv till främmande människors ansvar men samtidigt känna att man måste hålla en strikt fasad för att inte rämna helt och falla ner i avgrunden. Vilken skam, vilken besvikelse, vilket nederlag.
Alla dessa nätter, dessa tomma nätter. Ingen kan bli ensammare än den som ligger på låst avdelning. Fråntagen sin frihet, sitt mänskliga värde nästintill. De nätterna är lömska. Likt huldror i den mörka skogen bidar de sin tid, redo att lura sitt offer.
Men vad vet jag. Kanske allting bara är en illusion. En falsk verklighet. Skapad av ett förvridet sinne.
