Gnäll

Jag känner mig gnällig, men jag anser mig ha rätt att vara det. Just nu i alla fall. Jag har hållit på mer eller mindre hela jävla dagen med samma tragglande. Ska skriva en uppgift på 800-1000 ord om digitala bibliotek. Jag hatar digitala bibliotek numera kan jag lova. Inte minst för alla artiklar och papers som ska läsas igenom. Inte ett enda dugg på svenska i den här kurslitteraturen kan jag säga.

Men vad är ett digitalt bibliotek liksom? Skitsvår fråga. Det kan i princip vara vad sjutton som helst, tänker jag. Så länge det är i digital form (oj, överraskande) och det är sökbart. Alltså, är inte det en viktig grej? Man måste ju kunna söka i ett bibliotek. Så det måste ju egentligen vara uppbyggt med hjälp av någon slags indelning, katalogisering, klassifikation... jaja jag ordbajsar. Är inte tillräckligt hemma på området. Saker och ting måste vara uppmärkta på så vis att de kan hittas via sökningar, de ska ha ämnesord och så vidare. Eller? Suck.
Uppgiftens fråga var om bloggverktyget Wordpress kan ses som ett digitalt bibliotek, varför och varför inte, etc.

Jag sliter mitt hår i mer och mer regelbundna utbrott av tandagnisslan och frustration. I morgon måste jag knata iväg till skolan, sätta mig vid en dator och SKRIVA. Hundratals ord om något jag inte fattar mycket av. Jag får försöka se det som att jag ska vara med i SM i ordbajseri. Referera mycket till kurslitteraturen (skit att allt ska vara på engelska, så omständligt) och verka som om jag har full kontroll på alla termer och nördiga ord. Information retrieval. Digital collections vs digital libraries. Metadata. Bla bla bla bla.

Det här är så jobbigt och tråkigt att det blir väldigt märkbart hur jag funkar, eller snarare min brist på funktion i lägen som detta. Jag är inte motiverad, det känns svårt och inte tillräckligt spännande - alltså blir det väldigt, väldigt jobbigt för mig att koncentrera mig, hålla fokus och faktiskt få någonting gjort inom rimlig tid.
ADHD i ett nötskal. Uppgiften inom bok- och bibliotekshistoria var mycket lättare, den fångade mitt intresse på ett helt annat sätt. Där behövde jag inte tänka så infernaliskt hårt på att hålla mig till uppgiften och inte sväva iväg hela tiden.

Äsch, nu får jag försöka pressa mig själv en stund till innan det blir alldeles för sent. Hej kurslitteratur!
(kräks)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0