Separata liv
Det känns som om jag lever dubbelliv eller vad man ska säga, som om jag har två olika och helt separata liv. Ett liv som bibliotekariestudent i Borås och ett som liknar mitt gamla liv fast annorlunda i Grebbestad. Svårt att förklara det där, men det är i alla fall en ganska skum känsla. När jag är i Borås tänker jag förvånansvärt lite på livet och allt det där "hemma", när jag är "hemma" tänker jag ungefär lika lite på Boråstillvaron och studentbekymren. Eller ja, sist jag var hemma så hade jag ju med mig hemtentan som gick åt skogen. Det var väldigt jobbigt, då kunde jag inte alls koppla av och hänge mig åt vardagen med hästar och annat.
Jag kom tillbaka till Borås i kväll, den långa resan känns inte lika lång längre. De dryga 20 milen tenderar att upplevas som kortare för var gång jag reser mellan mina liv. I början tyckte jag att det var outhärdligt långt och tröttsamt, nu tycker jag att tiden flyger iväg fast jag inte ens gör något när jag sitter på tåget eller bussen. Jag hade planerat att läsa (ja, skönlitteratur faktiskt) under kvällens resa, men jag vet inte vad som hände med den idén. Först blev jag distraherad av att konduktören inte kom och kollade på biljetterna förrän efter Munkedal (hallå, då hade vi redan åkt i över en halvtimme!), jag får liksom ingen ro förrän jag har visat mitt kort och allt är lugnt. En annan sak jag störde mig på var att en fjortis satt och lyssnade på onödigt hög musik. Om man lyssnar i hörlurar ska det väl inte vara meningen att alla i tågvagnen ska kunna höra exakt vilka låtar som spelas? Suck. En tredje grej var att jag extremt tidigt under resan blev kissnödig. Jag gillar inte att gå på tågtoaletter (fast busstoaletter är värre) så jag drog naturligtvis ut på det hela och inbillade mig att jag skulle kunna glömma bort min nödighet. Jag trodde väl antagligen att den skulle gå över av sig själv, vad vet jag. När jag sen kommit underfund med att det inte skulle hända utan att jag faktiskt var tvungen att gå på toa innan tåget kom fram till Göteborg så infann sig nästa dilemma. Var är närmaste toalett? Åt vilket håll? Hur långt är det? Kan man härifrån se om det är upptaget? Kan jag gå ifrån mina väskor och prylar?
Ja jag vet, smått paranoida tankar. Dessa problem tog i vilket fall som helst väldigt lång tid i anspråk. Jag uppsökte inte det satans dasset förrän vi befann oss mellan Stenungsund och Stora Höga.
Sen var det ju inte mycket lästid att bråka om. Alltså satt jag bara och fånglodde och funderade på allsköns trivialiteter resten av resan.
Jag trodde att onsdag var en bra resdag och det var det gällande tåget, det var inte alls mycket folk som åkte. Men tji fick jag när jag skulle byta till Boråsbussen i Götet. Smockat med människor (vad fan ska alla till Borås och göra?!) och där kommer jag med min blytunga väska. Tjena. Jag kände inte sådär jättestarkt för att dra fram en bok och försöka läsa när man sitter som i en sardinburk. I såna situationer har jag fullt upp med att tänka på att inte titta för mycket på de andra passagerarna och särskilt de som sitter närmast. Jag försöker att inte sitta alltför nära den som jag tvingas att sitta bredvid, men vill heller inte att det ska verka som om jag försöker att inte alls sitta nära, då kan ju den personen få för sig att jag inte vill sitta bredvid den för att jag tycker att han/hon är äcklig/ful/illaluktande/konstig/avskräckande eller whatever. Jag får mängder av tvångstankar och idéer som flyger igenom huvudet. Jag vill liksom inte kolla för mycket och inte kolla för lite på människorna i bussen. Tåg är bättre på så vis, det tvingar en inte till lika obekväma situationer, det ger en mer utrymme för både tankar och kropp. Tåg är mer komfortabla även om de oftast tar längre tid (Tanum-Göteborg i alla fall).
Nu ska jag nog sluta svamla, för detta verkar inte bli annat än hastigt nedtecknade tankar och funderingar. I morgon är det skola som gäller, dags att ta nya tag. Jag är nöjd över tentan i fredags, jag tror att det gick bra. Om jag inte blir godkänd blir jag extremt förvånad. Den kändes lättare än jag hade förväntat mig. En annan glädjande sak var att min informationssökningsuppgift blev godkänd. Nu kan jag alltså lägga den till handlingarna.
Nu är det omtenta på hemtentan som gäller, samt naturligtvis den nya kursen i kunskapsorganisation och XML.
If it makes you happy, then why the hell are you so sad?
Jag kom tillbaka till Borås i kväll, den långa resan känns inte lika lång längre. De dryga 20 milen tenderar att upplevas som kortare för var gång jag reser mellan mina liv. I början tyckte jag att det var outhärdligt långt och tröttsamt, nu tycker jag att tiden flyger iväg fast jag inte ens gör något när jag sitter på tåget eller bussen. Jag hade planerat att läsa (ja, skönlitteratur faktiskt) under kvällens resa, men jag vet inte vad som hände med den idén. Först blev jag distraherad av att konduktören inte kom och kollade på biljetterna förrän efter Munkedal (hallå, då hade vi redan åkt i över en halvtimme!), jag får liksom ingen ro förrän jag har visat mitt kort och allt är lugnt. En annan sak jag störde mig på var att en fjortis satt och lyssnade på onödigt hög musik. Om man lyssnar i hörlurar ska det väl inte vara meningen att alla i tågvagnen ska kunna höra exakt vilka låtar som spelas? Suck. En tredje grej var att jag extremt tidigt under resan blev kissnödig. Jag gillar inte att gå på tågtoaletter (fast busstoaletter är värre) så jag drog naturligtvis ut på det hela och inbillade mig att jag skulle kunna glömma bort min nödighet. Jag trodde väl antagligen att den skulle gå över av sig själv, vad vet jag. När jag sen kommit underfund med att det inte skulle hända utan att jag faktiskt var tvungen att gå på toa innan tåget kom fram till Göteborg så infann sig nästa dilemma. Var är närmaste toalett? Åt vilket håll? Hur långt är det? Kan man härifrån se om det är upptaget? Kan jag gå ifrån mina väskor och prylar?
Ja jag vet, smått paranoida tankar. Dessa problem tog i vilket fall som helst väldigt lång tid i anspråk. Jag uppsökte inte det satans dasset förrän vi befann oss mellan Stenungsund och Stora Höga.
Sen var det ju inte mycket lästid att bråka om. Alltså satt jag bara och fånglodde och funderade på allsköns trivialiteter resten av resan.
Jag trodde att onsdag var en bra resdag och det var det gällande tåget, det var inte alls mycket folk som åkte. Men tji fick jag när jag skulle byta till Boråsbussen i Götet. Smockat med människor (vad fan ska alla till Borås och göra?!) och där kommer jag med min blytunga väska. Tjena. Jag kände inte sådär jättestarkt för att dra fram en bok och försöka läsa när man sitter som i en sardinburk. I såna situationer har jag fullt upp med att tänka på att inte titta för mycket på de andra passagerarna och särskilt de som sitter närmast. Jag försöker att inte sitta alltför nära den som jag tvingas att sitta bredvid, men vill heller inte att det ska verka som om jag försöker att inte alls sitta nära, då kan ju den personen få för sig att jag inte vill sitta bredvid den för att jag tycker att han/hon är äcklig/ful/illaluktande/konstig/avskräckande eller whatever. Jag får mängder av tvångstankar och idéer som flyger igenom huvudet. Jag vill liksom inte kolla för mycket och inte kolla för lite på människorna i bussen. Tåg är bättre på så vis, det tvingar en inte till lika obekväma situationer, det ger en mer utrymme för både tankar och kropp. Tåg är mer komfortabla även om de oftast tar längre tid (Tanum-Göteborg i alla fall).
Nu ska jag nog sluta svamla, för detta verkar inte bli annat än hastigt nedtecknade tankar och funderingar. I morgon är det skola som gäller, dags att ta nya tag. Jag är nöjd över tentan i fredags, jag tror att det gick bra. Om jag inte blir godkänd blir jag extremt förvånad. Den kändes lättare än jag hade förväntat mig. En annan glädjande sak var att min informationssökningsuppgift blev godkänd. Nu kan jag alltså lägga den till handlingarna.
Nu är det omtenta på hemtentan som gäller, samt naturligtvis den nya kursen i kunskapsorganisation och XML.
If it makes you happy, then why the hell are you so sad?
Kommentarer
Trackback
