ADHD-studenten

Jag är så otroligt trött, både fysiskt och psykiskt. Orkar knappt någonting, jag tror att all stress börjar ta ut sin rätt. Kämpigt, men jag vill ändå sträva på. Pluggandet har gått otroligt segt denna veckan, men jag har inga ambitioner om att försöka studera något i helgen. Inga krav, ingen press. Jag måste vila mig och tänker inte direkt plugga förrän jag känner att jag vill göra det, att jag får lust att sätta mig och läsa. På måndag börjar en ny vecka och då ska jag försöka att ta nya tag, hoppas skolarbetet känns roligare då.
Men nu blir det bara en lugn helg, orkar inte ens vara social. Orkar inte umgås med människor, vill inte ha folk omkring mig. Vill bara vara för mig själv, göra saker på mina villkor och förhoppningsvis kunna känna att livet har mening. Återigen har jag fått inse hur stresskänslig jag är.
Jag vill så mycket på en och samma gång att jag till slut inte orkar vilja något mer. Då vill jag bara försvinna, kasta av mig allt ansvar och all duktighet och låta andra ta alla beslut. Jag blir aldrig så jävla trött och besviken på mig själv som då. Jo, jag kan bli väldigt arg på mig själv. Vet ju att jag inte ska döma mig själv så hårt, jag måste vara snällare. Men det är så svårt. Kan inte hitta balansen. Det är tufft, väldigt tufft.