Slut på temaveckorna

Nu är temaveckorna till ända, sista seminariet avverkades under förmiddagen i dag. Hela min grupp, förutom jag, hade retirerat av olika anledningar och där stod jag själv i valet och kvalet igår kväll. Skulle jag gå själv på seminariet eller skulle jag fega ur och stanna hemma? Det var ganska enkelt ändå, jag bestämde mig för att pröva att fixa seminariet utan stöd av gruppen. Det gick! Jag blev godkänd trots att det saknades tre personer och jag ensam fick presentera vår diskussionsfråga. Men det var överlag en väldigt dålig uppslutning, över hälften av studenterna var frånvarande.
Nu är det slut på den här perioden av seminarier och det känns gudomligt skönt. Det har varit pressande och stressande, men visst har det också varit spännande, intressant, utmanande och roligt. Jag tycker att jag har lärt mig otroligt mycket faktiskt.

Jag kan dessutom skryta lite över att jag klarade av ett godkänt på sektorsanalysen, så nu är den också ur världen. Bara två tredjedelar av BIS-kursen som jag inte gjort... ehrm, ja. Bara, var det. Men jag har tid och möjligheter att hämta upp det.

För stunden sitter jag egentligen bara och väntar på att tiden ska knata iväg. Halv fyra ska jag befinna mig på neuropsyk på Solhems sjukhus för att ha någon timmas prat med kuratorn. Jag tror att vi bland annat ska fortsätta diskutera min ekonomi och mitt beteende vad gäller pengar. Det behövs, minst sagt. Vi har pratat om jag ska ha en köpfri CSN-period, alltså att jag under en månads tid helt ska låta bli att handla kläder eller andra sådana grejer. Det enda jag ska lägga pengar på är hyra och de vanliga räkningarna samt mat och sådant man alltid behöver (hygienartiklar och liknande). Det låter onekligen som en oerhört god idé, och det vore fantastiskt om jag skulle kunna göra verklighet av den. Om jag ger mig attan på att klara det så kommer jag ju att göra det, det vet jag, men jag måste bara vilja det tillräckligt mycket också.
Men ja, vi får se nu i eftermiddag. Förmodligen ska vi göra upp någon slags plan för detta, som jag måste hålla mig till.
Snart är det dags att göra sig i ordning för att promenera till sjukhuset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0