Människor

Jag satt och funderade, eller jag gick och funderade om jag nu ska vara petig, över det här med människor, människoöden och hur ens liv blir och inte blir. Om fördomar och om medmänsklighet. Helt spontana och fria tankar och filosofiska tankegångar uppfyllde mitt sinne. Det var en spännande och smått kittlande upplevelse att känna dessa tankar, denna stund av klarhet och insikter. Allting kändes så enkelt, så kristallklart och så befriande.

Ta det här med trasiga människor. Söndrade själar, iturivna öden. Liv som slagits i spillror. Eller är det så? Kan det vara på något annat sätt? Kanske dessa trasiga människoöden är svaret. Eller åtminstone det som kommit närmast. Kanske är det dessa själar som är de starkaste? Jag vill i alla fall tro att det är så.

Trasighet. Nej, det är fel. Det är styrka. Det är livskraft. Hade dessa människor som satts på prov och tvingats genomlida alla tänkbara svårigheter och jävligheter varit trasiga eller defekta, så hade resultatet blivit ett annat. Då hade de inte tagit sig igenom helvetet och kommit levande ut på andra sidan.

Det är de trasiga människorna som är de sanna överlevarna!

Fundera över detta nästa gång du ser en tjej med ärrade armar.
Tänk efter nästa gång du får reda på att någon i din närhet har en psykiatrisk diagnos.
Försök att hålla tillbaka dina förvärvade fördomar nästa gång du läser om självmordsförsök.
Rannsaka dig själv när du hör berättas om psykisk ohälsa.

Öppna dina ögon och öron, gör skäl för att du är en människa, utnyttja dina förmågor att självständigt tänka och reflektera!

Det kunde lika gärna varit DU. Du kunde ha blivit en av de trasiga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0