ADHD-studenten

Jag blir förbannad och ledsen. I går kväll läste jag på svt:s text-tv, där stod om hur kraftigt förskrivningen av ADHD-medicin ökat. Det skrevs bland annat att förskrivningen av "amfetaminliknande" medicin ökat med 300 procent det senaste. Det stod också att dessa läkemedel skrevs ut till "ADHD-sjuka".
Ursäkta mitt ordval, MEN VAD FAN?! Hur mycket skit får de lov att sprida via media egentligen? För det jag läste där gjorde att jag kände mig nästintill kränkt. Nej, jag vet att kränkt är ett starkt ord, men jag kände mig lite hånad. Lite trampad på, lite misstänkliggjord.

För det första; ADHD är ingen sjukdom! Hur kan de ens få lov att prata om "ADHD-sjuka" personer? Ofattbart.

För det andra; att skriva att dessa ADHD-läkemedel är amfetaminliknande är verkligen att trigga igång folks fördomar och förutfattade meningar ännu mera. Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt. Jag blir förstummad. När det skrivs sådana här saker så låter det ju som om alla med ADHD-diagnos och som medicinerar mot sina symtom, är rena rama knarkarna. Att man "pundar" tjack och blir hög. Snacka om att det inte kan bli mer fel!
Jag tror nog att de allra flesta är glada att de har möjligheten att ta centralstimulerande medel mot sina ADHD-symtom. Själv är jag i alla fall oerhört tacksam för att denna medicinering är möjlig. Den gör mitt liv mycket mera uthärdligt, den underlättar min vardag och gör stora skillnader för mig. Kort sagt så har den förändrat mitt liv och möjliggör ett mer aktivt och meningsfullt liv.

Den här vinklade informationen motarbetar kampen för att uppmärksamma och synliggöra psykisk ohälsa i allmänhet och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i synnerhet. Den för nästan mina tankar till Scientologerna. Det ger mig rysningar av obehag.
Jag har god lust att höra av mig till svt och fråga hur de tänker. Varför skriva på just dessa sätt?

Personligen så tror jag att den kraftigt ökade förskrivningen av centralstimulantia beror på att man blivit bättre på att upptäcka ADHD hos både barn och vuxna. Fler och fler diagnostiseras. Medicinering börjar också att bli allt vanligare, man märker mer och mer hur positiv medicineringen kan vara för människor med ADHD. Den hjälper de här människorna till en lättare och mer fungerande vardag.

Hur kan det vara fel? Varför sparka på någon som redan ligger? Vad beror detta på, egentligen?
Jag får helt enkelt inte ihop det.

Detta är anledningen till att jag startade min blogg. Det är därför jag öppet går ut och berättar om mitt liv med ADHD. Jag vill att allmänheten ska få veta vad ett sådant liv innebär, med alla dess upp- och nedgångar. Jag vill bryta tystnaden och skammen som omgärdar psykisk ohälsa och psykiatriska diagnoser.
Vi är också människor! Vi har också rätt till drägliga liv!
Skulle du ta ifrån en diabetiker hans/hennes insulin och säga att det bara var ett inbillat tillstånd?
Skulle du rycka ifrån en person med brutet ben hans/hennes kryckor och säga att han/hon kunde gå på benet om bara viljan fanns?
Men att neka en människa med ADHD hans/hennes medicin är helt okej, eller?

BÖRJA TÄNKA, BÖRJA KÄNNA, BÖRJA REFLEKTERA.