ADHD-studenten

Det är baske mig inte enkelt. Trots mitt goda studieresultat, som faktiskt var bättre än jag först förstod då jag senare upptäckte att jag uppnått maxpoäng på tentan, så känner jag mig inte helt bekväm med det. Jag tänker på att jag pluggade så himla lite och oengagerat inför tentan, och var efteråt högst osäker på om jag hade lyckats bli godkänd. Så nu när jag alltså har fått det bästa resultatet man kan önska sig, så känner jag dåligt samvete. Det känns som om jag inte gjort mig förtjänt av detta, att jag borde ha blivit underkänd på grund av hur lite jag engagerat mig och hur lite tid jag lagt ner. Jag vet egentligen att jag absolut inte bör tänka och känna såhär, för jag kan inte hjälpa att jag har lätt för mig, är smart och väldigt bra på att snappa upp fakta och information för att sedan lätt kunna plocka fram när det gäller. Jag borde ju glädjas, vara nöjd och stolt! Det är jag, på sätt och vis. Men ändå kommer skulden och missnöjet krypande.

Jag nämnde detta för min mentor och hon blev närmast förbannad på mig och mina idiotiska tankegångar. Hon tyckte naturligtvis att jag inte alls behövde känna så, utan att jag skulle vara jätteglad och stolt. Absolut, jag kan inte annat än att hålla med. Men vad gör man när tankar och känslor spelar en spratt hela tiden? När man blir lurad av sig själv, bedragen, utnyttjad och släpad i skiten. Det värsta i mitt liv, som förstör mest för mig, är ju jag själv. Det känns som om hela jag är en paradox. Allt blir tveeggat, motsägelsefullt, splittrat.

Min mentor sa även att om jag var av den här åsikten och tyckte så, då ifrågasatte jag lärarens kunskap och kompetens. Då ger jag inte hans uppgift som lärare rätt legitimitet, utan snarast hånar honom. Att jag inte tänkte så långt! Min skuld och skam blev etter värre när jag fick höra detta. Om jag kände mig som en dålig student innan så var det ingenting mot vad jag gjorde nu. Men som tur var så fick det mig att, åtminstone till viss del, inse hur otroligt sjuka mina tankegångar var. Jag fick tänka om lite, och nu kan jag känna mig, om inte jätteglad, så i alla fall lite mer nöjd och tillfreds med min prestation. Jag kan ta åt mig lite mera. Jag kanske kan bli glad och stolt över detta i morgon, eller någon gång i framtiden i alla fall!