ADHD-studenten

Japp, nu har jag två högskolepoäng till. Tentan i bibliotekshistoria klarade jag med nöd och näppe, fick precis ihop till godkänt. Därmed är jag nöjd, för då slipper jag göra om skiten. Känner mig inte direkt glad eller stolt, bara lättad över att jag kan lägga den delen till handlingarna.

I dag påbörjades modul C i BIS-kursen (BIS=Bibliotek i samhället). Vi hade en introduktionsföreläsning i organisationsteori. Gäsp. Jag var okoncentrerad och uttråkad. Men senare i dag måste jag börja läsa i boken som behandlar detta ämne. Fick ju tag på den via folkbiblioteket där hemma, slipper alltså köpa den för svindyra pengar. Thank God! Ibland måste man ha lite tur.

För övrigt så oroar jag mig för min ekonomi. Den är sämre än vad den någonsin har varit, tror jag. Det är för mig ett mysterium hur jag ska kunna överleva fram till nästa CSN, fast jag nyss har fått pengar. Räkningar, räkningar, räkningar. Och så ett extremt dåligt sinne för det där med att handskas med pengar. Men jag säljer prylar på nätet, måste lägga upp fler annonser. Tyvärr är det mesta jag äger fortfarande kvar i Grebbestad, det gör ju det hela en aning besvärligare.

Dessutom har jag lite svårt för att göra mig av med saker, jag tror nog att materiella ting har större betydelse för mig och mitt liv än vad de egentligen har. Grejer är ju ändå bara grejer liksom. Jag har alldeles för många böcker, för många filmer, för många CD-skivor, för mycket kläder som jag aldrig eller nästan aldrig använder. För mycket skräp helt enkelt. Men ändå, det bär emot att sälja och slänga de där sakerna. I ett fåfängt försök att identifiera mig med någonting, att känna att jag är någon, att ha någonting betydelsefullt, så klamrar jag mig fast vid dessa prylar som egentligen bara skänker mig ångest, frustration och tomhet.
Jag har alltid trott att köpta ting kan fylla ett tomrum inombords, att om jag samlar på mig saker så kommer allting att bli lättare, roligare, bättre, mer meningsfullt. Men så blir det inte, det blir tvärtom. Hålet inuti bara växer och impulserna att handla blir starkare och starkare. Det är en ond cirkel av förnekelse, självbedrägeri och behov av att mätta och tillfredsställa mina impulser och sinnen. Belöningssystemet i min hjärna är satt ur balans, det har blivit någon slags kortslutning.

Men jag ska upp detta med min kurator, faktiskt så har jag redan börjat att påtala dessa svårigheter. Jag hoppas att jag kan få hjälp att få bukt med de här problembeteendena. De förstör så mycket för mig, dagligen. Om och om igen.