Och så känner man sig grundlurad av sig själv

Tänk att jag inte fattade hur det skulle bli i slutändan. Att jag inte förstod hur det skulle gå med alltihopa.

Nu sitter man här med facit i hand och tycker att man har varit en jävla idiot rent ut sagt. Det känns på sätt och vis som om jag har blivit lurad av mig själv.

HA-HA-HA sitter monstret där och ropar skadeglatt. Att du gick på den lätta, ditt förbannade dumhuvud!

Fan, fan, fan. Fan gånger tusen.

Det känns som om jag har slösat så mycket av mig själv att jag nu är helt tömd. Jag blev styrd rätt mot isberget och kollisionen blev förödande. Nu läcker det in allt mer vatten och jag håller som bäst på att sjunka.

En spillra. Ett vrak. En trasig människa, slagen i tusen små bitar. Och jag har enbart mig själv att skylla.

Och jag som precis börjat tro att jag äntligen fått ett liv...
Vilket totalfel av mig. Jag var förblindad. Men det var ju hela tiden självklart att bubblan skulle spricka förr eller senare. Jag kommer inte att kunna lagas eller limmas ihop, jag är för alltid trasig, sönder för all framtid.

Kommentarer
Postat av: Sportlov

Lider med dig...



Även om du inte tror det nu så kan det faktiskt vända och bli bättre i sinom tid. Så blev det för mig i alla fall.



Stor Kram

2011-07-01 @ 17:35:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0